Angående min ätstörning

På tåget, påväg hem till Borlänge och äter mig mätt på nöter, då dom givetvis inte hade någon kiosk på det här tåget, suck!  Ett byte kvar sen är jag hemma igen. Så förhoppningsvis finns det mat på nästa tag, hoppas! För nu börjar jag bli grinig och hungrig. Nötter får väl duga tillsvidare..Inte bloggat så mycket så jag var och fortfarande är sjuk. Haft jobbig hosta, ont i huvudet och halsen och så täppt i nästan så jag låter som en kråka. Passar på att tycka lite synd om mig då jag inte varit sjuk på tre år, hehe. Dom här dagarna har jag växt, förstått mer om mig själv och vad jag behöver jobba på nu när jag kommer hem för att komma framåt på ett så bra sett som möjligt. Jag har sett sanningen i vitöga ..Insett hur sjuk jag varit och även fast jag skriver det så känns det som en röst inom mig säger att det visst inte är något fel på mig, att jag är precis som alla andra men så ligger det definitivt inte till. Alla har sina problem och även jag. Jag har levt isolerat, SÅ ensam trots att jag haft folk omkring mig så har jag inte haft ork att ta in andras känslor, tankar och åsikter då jag var uppslukad av det monster som bott/ bor i mig som gör ALLT för att hålla mig låst för omvärlden, trakasserar mig och som inte ger sig förs än det inte finns något kvar av mig . Jag pratar om min ätstörning som är något jag tänkt ta upp länge men något inom mig säger ifrån. Nu skiter jag i den och tänker skriva några rader om den händelse som fick mig att ändra mitt liv. Jag kommer skriva om det under den här resan och förhoppningsvis ha mod nog att publicera. Mest rädd för att få ner allt för mig själv konstigt nog.. Under tiden i Torekov med pappa och min bror och syster har jag fått så mycket kärlek, trygghet, stöd, även fått se min duktiga bror spela SM i Göteborg, så otroligt stolt över dig lillebror. Umgåtts med min otroliga syster, du inspirerar mig och är så enormt tacksam att just du är min syster. Min pappa som jag fått tillbaka kontakten med efter många många år ifrån varandra, tack för allt stöd jag fått den här lilla mini semestern, hoppas på att få följa med flera gånger och få lära känna varandra igen. :) Nedan bjussar jag på dom tyvärr få bilder jag tog under helgen, behövde bara vara. Men några bilder blev knäppta ändå, så luuuuugn. Mycket kärlek och tacksamhet / Bella