Distans är en bitch

Kort och gott = har inte mycket jag vill klaga på just nu. Även om jag är delvis arbetslös och söker jobb för fullt så känner jag mig otroligt lycklig. Jag har inspiration för livet och var och varannan dag får jag nya idéer om vad framtiden ska erbjuda. Men vet ni vad, distans is a bitch. Simple as that. Att jag varit lyckligt lottad över att få ha min pojk hemma i över en vecka är ju det bästa jag kan tänka mig, men gudarna ska veta hur jobbigt det då är nu. Precis hemkommen från Falkenbergs tågstation där jag släppt av Valle. Nästa gång vi ses har hela denna veckan redan gått och det kommer återigen vara helg. Att jag har turen att jag jobbar varje dag den här veckan gör det lite lättare. För att vara osysselsatt och rastlös gör allt 10 ggr värre. Men nu ska jag, i min ensamhet, laga lite mat. Ska upp klockan 05.30 imorgon vilket känns JÄVLIGT ogött. Pappa och co. Är fortfarande i Karibien, eller Miami eller var dem nu kan tänkas vara i det här ögonblicket- så att jag är ensan hemma i stora huset fram tills torsdag gör allt just nu en aning mycket jobbigare. Tur jag har fina vänner och en bättre syster kunde jag aldrig önska mig. Nu: käk och slut på det bittra och känslomässiga. Puss och kram.