Ge snuset en rak höger.
Jag har aldrig varit en sån som har varit beroende av snus eller cigarretter. Inte varit något för att prova på det ens, visst jag ska väl inte sitta här och säga att jag aldrig har testat en snus eller två eller dragit ett snabbt munbloss med en cigg någon festlig kväll i tonåren men det är verkligen räknat på en hand de gånger i mitt snart 32-åriga liv som jag faktiskt har gjort det. Glad är jag över det för det är ju varken gott, hälsosamt eller lätt att sluta har jag fått förstå om man en gång har åkt i beroendefällan. Jag har en fin moster som har klarat av det men herregudars va svårt det var för henne men med mycket skinn på nästan, hårda krav och lite godis till ersättning så grym som hon är fixade hon det fint och har varit utan snus i många år nu. Brorsan där emot har försökt att sluta många gånger utan liknande resultat...humörsvängningarna, svettningarna och huvudvärken vann över honom och fick honom tyvärr att välja snuset igen men det kan också ha att göra med att han alltid har snusat Siberia som har en mycket hög nikotinhalt, onödigt men sant. Vem vet han kanske klarar det vid nästa försök ändå?! Min kära morfar snusar Göteborgs rapé som oftast men han är en sån som klarar sig utan snus om han vill men han säger att han inte vill sluta och då väljer han att inte ge det en chans såklart. Vill du där emot verkligen försöka att sluta så finns det många olika alternativ till ersättning för snus. Nikotintuggummi, spray men även nikotinpåsar. Finns hjälp så skulle iaf inte jag tveka om att ta det som hjälp. Att min käraste snusar är inget som stör mig sålänge han inte snusar när han sover och förstör de nytvättade sängkläderna, usch och fy och blä men han tar en under läppen lite då och då så skulle väl inte säga att han är någon storsnusare heller direkt men om han får för sig att försöka sluta nån dag så skulle jag självklart peppa och stötta honom till det i ur och skur.