Nya tag

Ridpasset igår gick inte särskilt bra, men det visste jag i princip redan innan jag red iväg. Det är förjävligt rent ut sagt att mina tankar kan förstöra ett ridpass redan innan det ens har börjat, det känns jävligt orättvist mot Rosie. Hon hade dessutom en spänd dag, så jag fick bara vänta ett bra tag tills hon kom tillbaka till mig och ville ta kontakt. Efter det slappnade hon av betydligt i ryggen, men var fortfarande sådär vinglig, den där vänster bogen som vi har jobbat så hårt på att få med, och som i princip var med nu, trodde jag. Men som sagt, i och med att vi råkar ta ett litet steg tillbaka får jag hjärnspöken, och det gör ju saken bara värre! Även Rosie hade ju en sämre dag, och det var ju otur att den skulle kollidera med min dåliga dag. I alla fall, när hon var avslappnad ville jag att hon skulle få känna att det var lätt, så vi bara red på, fram och tillbaka över ängen och då tyckte hon att det var kul och lätt och fick tillbaka lite självförtroende igen. Egentligen var det inget som var direkt dåligt under passet, och allting funkade och hon gjorde ju sitt absolut bästa som hon alltid gör, men jag var inte helt närvarande, vilket gör att hon blir lidande. Förlåt för det, Rosie! Jag kände väl att jag lämnade stallet helt utan kontroll på allt som var kvar där, och det kändes helt enkelt inge bra. Det är så mycket som jag förväntas göra just nu, och jag vet inte om det här är ett tecken på att jag åtar mig en grej för mycket. Natur-natur i 2an, häst och TVÅ jobb. Jag vet inte om det faktiskt går. Vi får helt enkelt se hur jag gör med det här andra jobbet. Puss och KramKarin