Ibland gör det ont

Jag blir så trött på mig själv ibland. Jag blir så trött på alla tankar och känslor som kommer när jag får tid för att tänka och känna. Men samtidigt vet jag att jag bara är människa, och att mina känslor bara är mänskliga. Det kan göra ont att vara bara människa ibland. När jag är med Rosie ser jag ingen annan. Hon är min stora kärlek, min glädje och hon är definitivt anledningen till att jag har gått utan ångest och panikattacker i snart 5 månader. Hon är allt för mig. Jag kan bli så frustrerad för att jag inte kan förklara det. Inte för henne, inte för någon annan, inte för mig själv. Hur otroligt, otroligt mycket jag älskar henne. På dessa 5 månader vet jag inte exakt när jag började göra det. Och hur kan det måste vara ödet att det var just hon som steg ut ur den där transporten från England klockan 2 på natten den 10:e april. Hur kunde Claire veta när hon köpte henne, att hon skulle bli min bästa vän och så mycket mer?Men. Det är som sagt när jag har tid som jag börjar tänka på alla tidigare hästar. Andra hästar som jag har älskat. Parad. Irina. Ceasar. Parad har det säkert otroligt mycket bättre nu än vad han någonsin hade det när jag kände honom. Ceasar vet jag har det hur bra som helst. Och Irina har i alla fall världens bästa skötare. Jag saknar dem. Jag älskar de fortfarande, precis som att jag alltid kommer att älska Rosie, så länge jag lever. Och jag är ledsen för att jag svek dem allihopa. Det är fel av mig att tänka så, eftersom det inte ÄR så, men jag vet att det är fler än jag som har förmågan att förmänskliga hästarna. Och det är väl mest av allt Irina som jag är rädd för. Medan de andra två utvecklas och blir helt oövervinneliga, eftersom båda två har alla förutsättningar att bli det, så kommer Irina antagligen hamna i glömska. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det ska komma en duktig liten tjej och börja rida Irina, dressyra, hoppa och göra henne så fin som hon var den där våren 2013. Då hon inte satt helt och hållet fast i sidorna, var helt stum bakbenen och fick ont i ryggen, på grund av att hon inte fick jobba med den. Vad ska hända med den otroliga dressyrponny hon var?Ska hon någonsin få den där LA-debuten som hon inte va många galoppsprång ifrån?Säkert inte, om hon blir kvar där hon är. På nybörjarlektioner inspänd med snodd, för att ingen vet hur man rider henne på tygeln. Förlåt. Förlåt för att jag är hård i tonen. Förlåt om ni blir ledsna när jag skriver om Irinas begränsningar. Och förlåt Rosie för att jag glömmer dig när jag tänker på de andra. Puss och KramKarin