Hur skönt är det inte att ha ett mål

Många säger att allt händer av en anledning, men egentligen är det vi som får saker att hända av en anledning. Ibland är det att det är varmt ute, ibland för att en känner sig extra modig, och ibland kan det vara för att det känns som att världen skulle gå under om en inte gjorde något. Min anledning heter Rosie, och mitt mål är London. Idag till exempel när jag jobbade och kände att jag hellre ville vara där ute med Rosie. Då tänkte jag att jag aldrig kommer kunna vara med Rosie igen om jag inte fixar lite cash flow. Och utan cash flow blir det heller inget London. Och då fortsatte jag jobba.att jobba. Eller när de gärna ville att jag skulle jobba imorgon också och jag fick en panikattack, som så ofta när min planering rubbas. Det gick inte att se änden på kön, och jag hade inget annat val än att fortsätta som ingenting. Sen grät jag, efter jobbet, och jag trodde att jag skulle dö igen, men ändå ligger jag här nu och skriver. Tunneln har alltid ett slut, så länge man väljer se efter. Och jag vet att jag kommer tro att inget löser sig igen. Jag kommer gråta gåendes längs parkvägarna i min lilla förort lyssnandes på "Slå mig hårt i ansiktet" många fler gånger. Ibland tror jag att inget löser sig, men i allmänhet mår jag helt fantastiskt bra. Jag har bestämt mig för att inte låta mina sämre stunder dra ner mig eller någon annan. Ja, just nu gråter jag och får ingen luft och ser ingen utväg, men klockan är bara fem, och klockan halv sex kommer jag vara ack, så trött, men glad igen. Typ. "Skjut mig här och nu, för nu kan jag dö."För om 20 minuter är allt över, och jag är levande igen. Puss och KramKarin