Jobbigt...

Vad fel allting kan bli. Det är inte lätt att ta hand om nån annan när man själv inte mår bra och det är inte lätt att må bra när man förlorar den man trodde man skulle leva resten av livet med. Ska göra allt jag kan för att Alexia ska må bra och få den mamman hon förtjänar, som jag vet att jag kan vara. För inget gör mig så glad som att se henne le. Men samtidigt ledsen för hon är så liten och jag känner mig otillräcklig. Steg ett är väl att erkänna att man inte mår bra och ta emot stöd och hjälp.