Vem bestämmer allt?

Den här resan har verkligen fått mig att se livet från en helt ny synvinkel och inse hur orättvist livet är. Det ser säkert ut som vi alltid är i ett paradis med strand, fest- och turistbilder men vi ser så mycket orättvist också. Vem bestämde att just jag skulle födas i Sverige? I ett hus med kärlek, värme och mat på bordet. Vem bestämde vilka som skulle hamna i fattigdom? Hemma i Sverige lever man i lyx om man jämför med de flesta familjer här och ibland känner jag mig så hjälplös för det känns som jag kan göra så mycket för alla familjer och barn vi träffar men inget är egentligen tillräckligt... Vi ser små flickor och pojkar varje dag som sitter på gatorna och leker med sina vänner och glädjen man ser i deras ögon går inte att beskriva. De springer över vägarna där moppar kör som galningar och leker med pinnar, stenar, eller annat som verkas vara intressant. Och det här är deras uppväxt och barndom, vi ser barn som står på risfälten och arbeta för att familjen ska få mat. Tror aldrig att någon kan sätta sig in i hur det verkligen är att växa upp här. Jag vill dela med mig av min barndom till alla barn här för jag tycker inte det är rättvist att jag som slumpmässigt har hamnat i Sverige ska få en lyxuppväxt medan barnen här måste jobba från 4- 5 årsåldern för att försörja sin familj. Jag har förändrat hela min syn på livet och resan är inte ens över, jag är så otroligt tacksam över att jag har det så bra ställt men samtidigt kan jag ibland skämmas att vi i Sverige blir så blinda och bortskämda. När man bara är hemma en dag och slår på tv:n, samtidigt som man har datorn i knät och scrollar på mobilen, eller bara när man öppnar kylskåpet för att äta något när man inte ens är hungrig, eller duschar tills varmvattnet tar slut. Blir så arg på mig själv och verkligen bestämt mig att bryta mitt blinda liv redan nu och speciellt när jag kommer hem. Dags att verkligen kämpa för en förändring. Som sagt, jag känner mig som en helt ny människa.