Något oförglömligt

Igår var Ellinor och jag med om något helt otroligt! Det kan låta helt absurt och ologiskt för folk som inte var med eller tror på sånt här men detta var nog en av de häftigaste upplevelserna på hela resan.Vi var som sagt i Ubud (åkte därifrån idag) och igår var vi vid Yoga Barn och testade på meditation. Vi var en grupp på närmare 30 personer med en ledare. Vi satt alla i en ring och ledaren tog några minuter i början för att förklara hur det skulle gå till. Vi andades ut och in genom näsan i olika tempon med 7 andningspauser samtidigt som vi hade slutna ögon. Alla "omgångar" hade vi fokus på olika delar i kroppen och i sinnet. Till en början kände jag mig yr och börja må illa, det var så många gånger jag ville öppna ögonen och bara gå ut men efter tredje andningspausen kom jag in i någon slags andra andning och det blev mer en skön känsla. Då höll vi alla hand och vår ledare sa att "konstiga" saker kunde hända som t.ex. att ben och armarna domnade bort. Jag kände inget av detta men helt plötsligt känner jag hur Ellinor (som jag höll hand med) börjar krampa i handen och spänna ut sina fingrar till max. Hennes armar började domna bort och en liten del av hennes midja. Efter alla 7 omgångar släppte vi händerna och satt för oss själva, fortfarande med slutna ögon. Då började mina tankar flyga iväg och det var inga vanliga tankar som man har när man tänker på vad man ska äta till middag eller något. Jag kastades tillbaka till förra sommaren när jag tog studenten och sprang ut, upplevde allt nästan mer detaljerat än jag gjorde när det väl hände. Sedan när jag (i mina tankar) såg mamma på mitt urspring kom min vackra mormor upp i mina tankar och jag kunde verkligen känna hennes närvaro. Hon gick bort för snart 3 år sen och under meditationen igår var det som att hon och jag upplevde alla våra glada minnen vi har med varandra igen. Jag fylldes av så mycket glädje och folk som inte fattar eller har varit med om något liknande tänker säkert att "det var väl fint att du tänkte på din mormor" men hon var verkligen där, eller så var jag hos henne.När vi hade suttit ett tag för oss själva, och jag fortfarande var kvar i mina tankar gick ledaren, och några som var vana, runt och gav oss alla energi genom att hålla sina händer över huvudet. Eftersom jag var så uppslukad av mina tankar och fokuserad kunde jag verkligen känna energin och värmen från en annan människa. Tillslut bad ledaren oss att komma tillbaka och öppna ögonen. Då såg jag att många hade gråtit och fortfarande grät. En tjej som grät fick berätta vad hon hade upplevt och hon berättade att hon hade fått en inblick av allt lidande som finns i världen, all fattigdom, alla krig, allt djurplågeri och hur vi förstör vår egna jord. Då sa en man som satt med i ringen "when you cry we cry, when you laugh we laugh". Med det menade han att en person kan inte göra allt men alla kan göra något, vi måste alla kämpa efter en bättre värld men utifrån våra egna förutsättningar. Det kan hjälpa att bara le till folk på stan eller säga jag älskar dig till sina föräldrar, för då kommer den lyckan man sprider att smittas av på andra och i sin tur sprida det vidare. Det blev ämnet vi pratade om efter meditationen och även det Ellinor och jag pratade om under kvällen. Ellinor och jag pratade också om våra olika upplevelser av meditationen och vi tycker det är lite konstigt att vi som är så lika i allt vi gör, kan ha så olika upplevelser, av samma meditation när vi satt 5 cm ifrån varandra. Båda vi känner oss varken som ateister eller religösa men vi är efter igår så säkra på att det är det här vi tror på och vill sträva efter. Vi är överens om att det här var nog de bästa spenderade pengarna på hela resan, en magisk upplevelse och erfarenhet!