Tack

2012 sjönk jag in i anorexians klor, föll ner i djup depression och självskada på många sätt. Jag hatade mig själv, jag ville dö. Flertal till fällen försökt. Magpumpad, kol och iva.-LPT, injektioner med tvång. Var en vardag för mig, sy och limma. Var desperat ville dö till varje pris. Hjärtstopp och slangar. Tänkte bara på att lyckas att avsluta livet.-2014 är med i gästabudet, får lägenhet. Frisk ifrån ätstörningen. 2015 adoptera Vasstand. Teater på kulturskolan mellan 2012-2015. 2015 jobb hos Batalj. Får fina arbetskamrater. 2016 studenten med fulla betyg träffa ”mitt” gäng. 2017 sjukhus, 2018 i augusti sluta jag självskada. 2019 nytt kapitel igen.-Jag har suttit fast i klorna på den #psykiskohälsan . Jag är snart fri, för 1,5 år sen ville jag inte leva. Jag är så tacksam att polis, ambulans och sjukhuspersonal räddat mitt liv. Jag är tacksam för min familj som orkat. Tacksam för de vännerna som stått kvar oavsett mitt mående. Tack till er vänner som inte lämna mig, när jag behövde er som mest. Tack till er nya vänner som jag fick via Moa och gick igenom samma smärta. Tack till er som räddat/räddar mig. Trodde jag aldrig skulle bli frisk. Tack till min öppenvårdens kontakt, att jag fått ha just dig i fem år. Jag är bara så tacksam. Tack livet för en andra chans.