Tårarna rinner

Allt gör så ont, har kraschat totalt denna månad. Alla rutiner är borta. Har mer ångest, men inga självmords eller självskadetankar. Utan känner mig bara så tom, värdelös och töntig. Liksom blir 24 i år och inte uppnått något i livet.  Inge riktigt jobb, aldrig mött kärleken i mitt liv, inte fixat körkort. Och om 2 ish är jag för gammal för att skaffa barn. Men ingen tror på att jag skulle klara det. Vill inseminera mig vid 26-27. Då om jag kommer in på skolan har jag pluggat klart. Men det är just bara drömmar. Kommer dö ensam och utan barn. För jag är inte värd det. Jag hatar mig själv. Kommer aldrig lyckas, pappa hade rätt.