Jag kan inte

Jag kan sluta tänka på att skada mig. Jag vill bara känna något annat än ångest. Mötet i fredags krossade mig. Så nervös på beslutet som tas på onsdag. Känns så obehagligt. Det handlar om hela min framtid. Mitt, min chans att få leva ett ``normalt´´ liv. Slippa vara ensam, få en annan trygghet, Eftersom jag inte kommer få kontakt person för jag uppfyller kriterna. Vill inte ens ha en kontakt person. Skiter i snart.   Hjälper dom bara mig med boendestöd kommer jag skita i allt. Då bryr jag mig inte ett skit. För boendestöd funkar INTE. Har dom inte fattat det? Hon skyller på att det helt annat boendestöd. Jag vill ju ha gemenskapen. Men den kommer jag inte få. Varför ens ta upp en personal och prata om det,   Det är bara elakt. Det gav mig falska förhoppningar. Jag känner mig så ensam och övergiven. Känns som det aldrig kommer bli bra i mitt liv. Vadå boendestöd, det är personal ifrån andra servicboendet. VARÖR ens, jag vill ju ha hjälp och FÅ en gemenskap och få en trygghet. SKITER snart i allt. Vill bara ha rätt hjälp, den jag har rätt till. Att samhället/LSS/komunen/socialtjänsten. Inte kan hjälpa utan bara kör som dom tycker är bra. Men inte lyssnar på mig