??? 1999012-2018100??

Det är fem år 9/10 sen Moa valde att avsluta allt. Jag har inte rätt hjälp för att bearbeta detta. Utan får inte hjälp med sorgen, för den är inte lätt att hantera sorgen ensam. För det har inte slutat göra ont. Det gör mer och mer ont i själen. Ingen som förlorat någon via självmord. För den smärtan är hemsk. Den går inte att förklara. Jag klandrar mig för hennes död. För att jag inte pratade med henne en längre stund. Då jag precis börjat på en ny praktik. Ny miljö, nya mänskor och rutiner tar mycket på mig. Nackdelen med autism. Så skulle prata senare. Vi sa älskar dig bästa vän och att vi skulle prata dagen efter. Så går till praktiken. Efter ser jag att E ringt mig, skrev till Moa och bara hallå E ringde. Men sen svarar jag på andra gången då jag slutat för dagen då. Jag minns inte hela telefonsamtalet. Men orden ”Moa lever inte längre , Moa är död” Jag trodde först detta var ett skämt, men sen när verkligen förstod. Så började jag skratta och sen gråta, sen bara pendlade det. Jag visste inte hur jag skulle hantera detta. Jag visste inte vilken smärtsam sorg man får. Jag insåg inte direkt att min bästa vän, inte var kvar på jorden. Att hon valde att bli en ängel. Jag har inte kommit något på hur jag ska lätta på sorgen. Kommer aldrig någonsin bli hel. För min andra halva försvann. Skulle inte önska min värsta fiende att förlora någon i självmord. För den smärtan vill inte jag att någon ska få känna. Bråka aldrig någon och skiljs ovänner, ta vara på varandra. För en dag är ens nära borta. Och då kan du aldrig be om ursäkt. För en dag finns den människan i ditt liv