2022 förnyelsen

I år har jag tagit tag i mina barndomsdemoner.Jag vet inte helt 100 när det började men i våras så började jag få flashbacks till min barndom varje dag. Jag började leva med minnena varje dag och jag började ifrågasätta dem. Jag fick nog och började gå i terapi/coaching vilket fick mig att kunna reda ut vad som hände på ett konstruktivt sätt.Jag upplevde en traumatisk barndom som inkluderade bråk, skrik, manipulation, medvetna förvrängningar av min verklighet och mycket ensamhet. Som barn upplevde jag ett utanförskap där jag inte kände att någon av alla vuxna i min närhet gav mig tid eller brydde sig om det lilla barnet i mig. Jag fick ta hand om vuxna saker som inte var min uppgift och mina nerver levde utanför min kropp. Jag hade en stressmage redan som väldigt liten och utvecklade den kusliga förmågan att alltid kunna läsa av ett rums energier och människors förmåga att ljuga och undanhålla fakta för att skapa mig ett sammanhang. Den första som jag gick till var min fina underbara mamma. Vi pratade oss igenom mina minnen och jag är så stolt över vilken fin människa hon är. Mamma är 71 år och hon har levt ett händelserikt liv men den senaste tiden i min mening är den mest spektakulära. Hon har rest sig så många gånger och utvecklats och jag kan bara få hoppas om att bli lika mycket inspiration för mina barn när jag är 71. Utan att bli arg eller defensiv så lyssnade hon och svarade helt utifrån sig själv och hennes upplevelse och det läkte mig jättemycket. Ingen annan av de andra vuxna lever längre utan jag har bara min fina mamma kvar och hon kunde ju inte svara för de andras upplevelser eller beslut . Men det var hon som var nyckeln eftersom hon var den viktigaste personen när jag var liten. Det var hennes upplevelse som läkte mig och jag har inte haft fler flashbacks efter det, minnena har lagt sig till vila. Jag råder alla med trasig insida pga sin barndom att ta tag i det och det har tagit mig 43 år.  Jag fortsatte resten av året att ta tag i saker eller relationer som inte kändes bra längre, jag började med min familj. Jag hade tröttnat på att oroa mig för vad folk tyckte, om julklapparna eller födelsedagspresenterna inte passade eller om jag har gjort någonting fel. Eftersom jag ”känner av” energier så blir jag påverkad av isiga blickar och nedlåtande kommentarer. Jag blir påverkad när jag förstår att jag har gjort någonting fel men ingen säger vad det är. Jag är en person som hela tiden strävar efter att göra andra nöjda och glada och som genuint sätter andra människor före mig själv för att jag är en ”giver”, du kan ringa mig mitt i natten och jag kommer och räddar dig vad du än behöver. Det finns ingen anledning för en annan vuxen att ha åsikter på hur jag sköter mig, min mamma har haft koll på mig och har uppfostrat mig rätt. Om du inte uppskattar mig för den jag är så är du inte värd min tid och energi längre.Så jag rensade ut familjemedlemmar som inte upplevdes uppskatta mitt sällskap eller min person, som hellre spelade paddel än firade födelsedagar med oss. Det betyder inte att jag har stängt dörren, det betyder bara att jag inte uppskattar relationen i den form som den är idag och kan tänka mig att umgås igen när relationen blir på lika villkor och präglas av kärlek och ömsesidig respekt. Jag tittade också på mina mer valda relationer så som vänner som jag älskar högt men som inte heller upplevdes ha samma syn på vår relation. Det är ett väldigt ensamt arbete, det krossade mitt hjärta, jag saknade och jag sörjde min bästis så att mina familjemedlemmar började oroa sig men jag älskar mig själv högre. Du ska aldrig vara i en relation som är ensidig. 2022 var en katartisk upplevelse men jag är stolt över mitt arbete. Jag är nyckeln i mina barns liv och jag är nyckeln i mitt eget liv.  / XOXO