Novemberprojektet 2020, del 11

Vi höll stängt några dagar därefter. Inte för att vi hade haft något att göra med saken, men det kändes som det moraliskt rätta att göra i situationen. För att inte tala om den ekonomiska aspekten, Vera förutspådde att det med största sannolikhet inte skulle komma särskilt många nu när hela skogen var avspärrad i jakt på bevismaterial. Jag försökte koncentrera mig på skolan, gick på föreläsningar, pluggade med kursare på biblioteket, gjorde allt jag kunde för att hålla mig aktiv. Jag tänkte att det skulle distrahera mig, men snarare fick det motsatt effekt. Överallt brott, poliser, droger, mord, pengar, vapen, hämnd, utpressning. Allt ledde mig bara tillbaka till det som faktiskt hade hänt nu, nyss, på riktigt. Alldeles nära.    Om nätterna låg jag sömnlös. Tänkte på kommissarien. Ville veta hur han jobbade, om de hade någon aning om vad som kunde ha hänt, och varför just Adam var ett offer. Vad hade han levt för liv egentligen? Inte sker väl mord utan anledning? Var någon ute efter honom?    De hade hittat honom i sjön. Det kunde förstås betyda att det inte var mord det handlade om, utan olycka, kanske hade han snubblat på en rot och ramlat i? Fått en hjärtattack? Men varför skulle en man som ofta springer i skogen inte veta var alla rötter finns eller ha ett dåligt hjärta… det här måste ju handla om mord. Åh, om jag bara visste hur han hade dött! Blev han knivhuggen? Skjuten? Kvävd? Strypt? Hade någon på hans jobb smusslat i honom någon drog precis innan han gick hem? Hade han köpt hämtmat på väg mellan jobb och löprunda där någon gjort detsamma? Vilka fiender kunde han ha?******Ledsen att det blev så kort idag, jag har så mycket jag vill hinna med innan den här historien är slut, men så lite tid att skriva på.. eventuellt får det här fortsätta in i december? Vi får se vad jag orkar. Jag vet i alla fall vad jag vill ska hända.