Det andra intrycket

Hej alla människor! Nu trivs jag faktiskt inte lika bra längre. Första veckan här gjorde ett gott intryck - det var fullt av folk, solen sken, maten var god, uppgifterna roliga och allt var nytt och spännande. Nu, efter ytterligare drygt en halv vecka, är det som om allt har förändrats i en handvändning. Alla människor har efter hand droppat av och åkt hem, solen är ersatt av ösregn och åska, maten har blivit till rester (uppvärmda minst två gånger) och arbetet är plötsligt inte heller lika roligt. Dessutom är min mysiga vagn där jag bor inte lika mysig längre. Det bor något slags djur i väggen som kraffsar runt på nätterna och när det regnar (vilket det gjort varje natt den här veckan) förstärks ljudet av regndropparna på taket som i en trumma. Att sova i en trumma under pågående konsert är inte direkt som att stillsamt vaggas till sömns av ett sövande regnprassel... På hygienfronten finns också väsentliga brister. De råttor och möss som katterna fångar men inte äter upp, ligger helt enkelt och skräpar på gårdsplanen. Disktrasan inne i huset är så välanvänd att jag måste tvätta händerna med tvål efter att jag använt den, för att få bort lukten. Det är heller inte så viktigt att porslinet är rent när det kommer ur diskmaskinen (eftersom ingenting sköljs av innan det stoppas ner är ju den stackars silen i maskinen helt igengeggad) och bara för att den resterande äppelkakan är möglig betyder det inte att den behöver tas ut ur kylskåpet och slängas! Den trivs ju bra där tillsammans med en och annan bratwurst, hundmat och oövertäckt smör, till exempel. Hunden och alla katterna har massa loppor och kliar sig oavbrutet - vilket såklart lett till att även jag är loppbiten. Det som ligger i skafferiet utan att vara inpackat i lådor eller burkar har omisskännliga små hål i sig, spår efter hungria möss... Lyfter man blicken i foderförrådet, svinstian eller ladugården skulle man kunna tro att man hamnat i en skräckfilm - spindelväven hänger i stora, fasta sjok tillsammans med gammalt hö, lera och gud vet vad... Imorgon åker dessutom de två killarna (som varit här på nån slags praktik från sin skola) tillbaka till Berlin, vilket gör mig ensam på gården tillsammans med den enstöriga bonden. Så ja, för tillfället känns allt lite sådär. I helgen kommer visserligen nya gäster till gården, dock har jag ingen aning om vad de är för typer. Kan ju vara att de är trevliga, sociala och gärna umgås, men det kan också vara tvärt om... Kanske händer det något roligt som får tiden att gå lite snabbare, men för tillfället är jag rätt sugen på att åka härifrån. Jag letar efter nya gårdar men vi får väl se vad som händer. Kan ju vara nyttigt att stanna kvar, se det som en erfarenhet och vidga sina vyer litegrann, men det känns heller inte helt fel att åka och se något annat.    Hoppas allt är bra där hemma,  puss och kram!