Nattnatt
Har precis nattat min lilla son, i spjälsängen som står precis bredvid vår säng. Ligger och tittar på honom, klappar honom på de mjuka kinderna. Sjunger lite på godnattsången jag knåpade ihop till hans storasyster när hon var bebis. Bara bytt ut namnet. Blir alldeles varm i hjärtat och är sådär sprängfylld av kärlek som man bara kan bli när man tittar på sitt barn. Han tittar på mig med sina stora ögon och skrattar. Spritter med hela kroppen. Verkar inte ett dugg trött. Men så vrider han på huvudet, sida till sida, och gosar in ansiktet i sin mjuka muslinfilt som brukar ligga bredvid honom. Sådär som han brukar göra precis innan han somnar. Så kommer de ljuvliga snusningarna och han har somnat. Utan ett skrik. Bara en mysig stund tillsammans innan han somnar för natten. Snart fem månader gammal. Min älskade Noah. Tacksam över varje minut jag får spendera med honom och hans fantastiska storasyster. Som ger honom en slängkyss och säger ”godnatt lillebo” varje kväll. Som alltid får honom att le. Och som från första början varit där och vill vara med. Hjälper till. Stoppar in nappen när den trillar ut. Vaggar vagnen. Pratar och sjunger för honom. Frågar efter honom när han sover. Det är precis så underbart som jag föreställt mig, att få se min dotter i rollen som storasyster. Mina två barn tillsammans.