Min morfar.

Min älskade, fantastiska morfar. Som tillsammans med mormor alltid har funnits där för mig och familjen. Innerligt tacksam över dig, allt du gjort för mig och mina barn, allt roligt vi har hittat på tillsammans. Jag höll din hand, klappade på din arm, pussade på din kind och fick säga hejdå alldeles alldeles för tidigt. Så plötsligt. Även om vi någonstans visste hur slitet ditt hjärta var. Saknar dig så redan och just nu känns allt bara svart, orättvist och ledsamt. Min morfar Arne. Hoppas du får krama om mamma i himlen nu. Hoppas du ser ner på oss och förstår hur älskad och saknad du är. Livet kommer inte bli sig likt utan dig, dina påhitt och all kärlek du spred omkring dig. Kommer alltid minnas din glädje när du träffade dina barnbarnsbarn och oss. Dina exceldokument, listor och planering. Din humor. Hur du samlade ihop familjen. Hur mån du var om mormor. Om att alla skulle ha det bra. <3