En lördagskväll i juli

Skulle egentligen befunnit mig på konsert med min syster ikväll. Uppskriven på listan. Men utan barnvakt, sitter jag istället hemma. Är dock inte ett dugg bitter för det. Har haft en väldigt mysig kväll med mina två busungar och har känt mig alldeles pirrig, glad och tacksam. För vilka härliga barn?? Mina barn. Det har regnat hela dagen men efter middagen sprack molnen upp och solen kom fram. Juli och Noah har busat så fint med varandra, deras skratt är ovärderliga. Och vi har myst. Och när vi FaceTime:ade med deras pappa sprack Noah upp i världens smile, vinkade till mobilen och sa ”bama bama” (”pappa” när han är ivrig, annars är det pa-paaa eller mamma som han brukar kallas haha. Han försökte hångla med min mobilskärm och försökte ta på sin pappa. Lilla älsklingen!! Juli blev såklart också överlycklig. Pappas lilla tjej. Efter att Noah nattades vid 18:30 har jag och Juli tittat på film, ätit lördagsgodis och läst två böcker. Jag vet ingen unge som blir så glad över sina 4(!) ynka godisbitar. Haha. Vissa må tycka att vi är snåla, men hon behöver inte bli sockerberoende redan nu och hon blir så jäkla lycklig över sina bitar. Hon är tre år gammal och kommer säkerligen få sin dos av sockerberoende senare i livet ändå. Nu sover även hon sedan en timme tillbaka och jag sitter i min nya fåtölj, äter choklad och tänker på hur fint livet är. Min trygga punkt, min favoritplats, är ändå här hemma. Med min familj. Och det är väl lyx att kunna känna så tänker jag.