Sara sjutton år.

        Alla bilderna är från Berlin förra våren.   Det är är Sara, och idag fyller hon sjutton år. Vi har känt varandra i princip hela livet och varit vänner till och från. I början var det mest från, och nu på senare år mest till.   Detta är nog den kluvnaste människa jag känner. Jätteglad - jätteledsen, jättemodig - jätterädd, superstark - superkänslig, ni förstår. Men hon är också den mest positiva, envisa och godhjärtade tjejen i världen. Och även fast hon trasslar till saker för sig ibland så löser hon det. Det gör hon alltid.    Vi fungerar ungefär som ett pussel, Sara och jag. Där jag har luckor, fyller hon i och vice versa. Vi kompletterar på så sätt varandra. Är det något hon inte förstår sig på, så vet jag. Är det något jag inte gillar, så älskar hon det. Är det någon som gör henne flyförbannad så kan jag skratta bort det.    Vi är egentligen inte så himla lika, men det behövs inte tycker jag. Allt jag vill är att prata om livet och döden, gråta i telefonen när hjärtat gör ont, titta på Topgun och äta glass i din säng, gå till bron mitt i natten och filosofera om varför man lever egentligen, äta årets första glass vid ån och drömma om att flytta till Berlin och göra massa saker vi inte borde. Det räcker för mig.   Så grattis på födelsedagen, min kämpe. Jag saknar och älskar dig.