Om det minst konkreta av alla abstrakta substantiv.

Tid tidet tidan tiden Ibland har man mer ibland har man mindre, men egentligen har vi alla alltid samma mängd. Vi har tjugofyra timmar på en dag, du och jag, samt sextio sekunder i veckan fördelat på  tolv minuter per år. Vi har alla blivit tilldelade lika mycket tid är på jorden, och tillsammans med tiden kom den fria viljan att förvalta den efter bästa förmåga. Kom inte och säg något annat, för du vet att det är sant.   Ibland är vi dock fast i det förflutna, igår förra veckan fyra månader sedan när vi var tolv och inte visste något om livet. Vi vill inte tillbaka dit, inte alls, vi vill ju leva här och nu - utan bara ha det vi hade då nu och för all framtid.   Ibland är vi också fast i framtiden, fångar fängslade förtrollade förälskade i det som komma skall, och går mest bara och räknar ner hela tiden fjorton dagar tretton dagar sju minuter död. Men säg mig vänner, hur ofta går vi och räknar ner till just idag, till just den här stunden? Säg mig det. Det var bättre förr, det kommer bli bra, men hallå det är ju bra just nu(?)