Om att ta farväl.

Ibland står man på en gångväg i en skog bakom ett villaområde och säger vi kommer nog aldrig ses mer i hela våra liv men det var kul att stöta på dig och att vi möttes här på så konstig basis men ändå blev det så fint. Och nu lite vemodigt.   Andra gånger viskar man vi ses när vi ses ta hand om dig okej medan tåget smeker sin räls jpressar jag kinden mot rutan, för att vinka tills jag inte ser dig längre och du lugnt står kvar och lapar i dig sol. För städer flyttar ju inte på sig.   Och ibland så står man i en mörk trappuppgång och säger hej då jag älskar dig du är bäst vi ses om två veckor men sen så ses man aldrig mer.   Lustigt.