Fredagsfilosofi om identitetskriser och kvinnodagar.

Nämen tjena. Kul att ni är här, för då kan jag passa på att be så hemskt mycket om ursäkt för denna plötsliga identitetskris som bloggy nu infunnit sig i.    Vi är rätt lika, min blogg och jag. Vi är liksom i symbios. Kul. Fint. Fint att någon här i världen är som jag i alla fall (för er som inte förstod så har jag också lite identitetskris, därav bloggen). Men allt kommer lösa sig, så klart, för det gör det alltid.   Kvinnodagen idag då. Personligen tänker jag inte uttrycka min åsikt om feminism, kvinnoförtryck och andra tråkigheter, för jag är så kluven i den här frågan (och så många andra) att jag tror.jag.kräks. så jag förblir tyst.    Jag tog i allafall en kvinnodagsfika med mamma, dagen i ära, och diskuterade livets många gåtor samt köpte en långkjol jag tänkte inviga när våren vågat sig liite närmare.   Bjuder på en bild från en annan tid då jag var minst lika vilse i tonårsrymden, bara för att känna mig mer hemma. Eller något. God natt vänner, i morgon ska jag till Stockholm och då får ni gärna klura på vad jag ska göra där blink blink blink.   Sommaren 2011, Taizé, Frankrike. Älskar verkligen den här bliden, oavsett hur konstig plats i livet jag än befann mig på.   Identitetskrislåt