Diagnos: kärlekskrank.
ph: tumblr Älskling, minns du andra gången jag var hos dig? Det gör jag. Jag minns till och med vad jag hade på mig. Vi hade inte setts på en hel månad, jag höll på att spricka av längtan och var så där nervös som man alltid är i början. Nervös och fnittrig och allt är så himla spännande och roligt. Du mötte mig iallafall vid tunnelbanan och nervositeten var som bortblåst - du var glad att se mig. Vi kramades lite, sen gick vi hand i hand hem till dig i regnet och stannade flera gånger på vägen för att kyssas och säga jagharsaknatdigjagharsaknatdigjagharsaknatdig. Minns du det? När vi kom hem till dig så låg din pappa och sov i soffan som vanligt och vi kysstes och fnissade lite mer i hallen. Jag kommer ihåg att jag tyckte du luktade såå gott och var sååhåhå bra på att kyssas. På kvällen låg vi tysta ett slag i sängen. Du höll om mig för jag hade sett en skräckfilm på bio innan jag kom - du höll om mig och jag låg och lyssnade till dina hjärtslag. Undra om jag kommer minnas det här när jag blir äldre tänkte jag. Ska jag fråga vad han tror? Det var som om du kunde höra mina tankar, för du frågade vad jag tänkte på. -Tror du att vi kommer komma ihåg det här när vi blir gamla? Du log brett och svarade: - Ja absolut, aldrig i livet att jag glömmer dig. Jag blev glad och vi kysstes lite mer. Sen sa du något roligt och fick mig att skratta. Jag minns den känslan så tydligt, hur det grep tag om hjärtat och jag skrattade högt och lyckligt. Det var äkta, det var så jävla äkta. Det vi hade var så jävla äkta. Minns du det älskling?