5.6.14.

    Mitt schema gapar ungefär lika tomt som treornas skåp i skolan. En lektion om dagen, på sin höjd två. Just nu är jag 500 ord och en skolavslutningsklänning från sommarlov. Vilket är kul såklart, men ändå så jävla vemodigt.    Ni förstår, det känns lite ledsamt att behöva säga adjö till det här året ändå, årskurs 2, för fan vad bra det har varit. Trots ångest och tårar och ont i magen och dödsdeadlines, så har vi älskat och skrattat och dansat och vuxit och blivit så så många erfarenheter klokare. Nej vi har haft det bra. Och vi kommer att ha det ännu bättre nästa år.    Även det oundvikliga faktum att vi börjar trean i augusti, vilket betyder att vi bara har ett år kvar ihop, gör mig helt gråtig och knäskakig. Jag kan ju självklart bara tala för mig själv men jag.är.så.glad.och.tacksam för mina klasskamrater. Jag kanske överdriver, kanske inte. Ni får ursäkta, men jag antar att vemod hör skolavslutningstider till. Kram hjärtan