052213

Det är tidig timme liksom sommar, och solen är varm stolt och står redan högt på himmelen. Idag blottar vi våra vinterbleka ben för första gången sedan ljuset kom, axlar och nyckelben med. Senare idag kommer hela sommarens dos av fräknar bo på våra näsor våra kinder men de vet vi inget om än. Vi vet ingenting.   Så så iväg med er nu kom nu så går vi. Vi går. Med lätta steg nästan springer vi och solen står högt högt där uppe så högt att den aldrig bländar oss. Till vänster har vi ån till höger hela sommaren under våra fötter har vi grus och rakt fram vet vi inte än. Kom nu så går vi dit för vi vet ju ingenting.   Vägen gå fort vi vet ju inte var vi ska. Vi skrattar pratar om helt oväsentliga saker men ändå så viktiga, stannar vid en brygga för att hämta andan varpå någon säger hoppa ihop med er le jag måste föreviga detta. Jag tänker att jag vill vara just här med er för evigt.   På något vis kom vi fram till vart det nu var vi skulle som vi inte visste vart det låg. Vi pustar stonkar stönar säger fyfan aldrig igen nu måste vi vila äta choklad och dricka ljummet vatten. Vi klättrar upp på åsen får grus i våra skor skrattar och skriker för att vi är unga lyckliga i hjärtat och vi vet helt enkelt ingenting än.   Jag doppar mina varma fötter i det kalla vatten tänker jag vill ut dit jag vill också vara fri just för att jag inte vet om att det är precis vad jag är. Jag sitter på åsens kant ser ut över allt så långt långt bort man kan se, låter vinden gripa tag om mitt hår min jacka mitt hjärta, låter vinden smeka mitt ansikte mina stängda ögonlock alla mina ärr. Jag tänker att jag vill vara just här mer er för evigt och önskar att livet aldrig någonsin ska ta slut.   För jag vet ingenting vi vet ingenting.