Autoimmunna sjukdomar och antiflammatorisk kost

Mitt första inlägg. Så länge jag tänkt skapa en blogg i denna kategori, dels för att få ur mig alla mina tankar, idéer och mitt välmående på papper. Men även också för att kunna finna styrka i att fortsätta leta efter svar, träffa människor i liknande situationer, inspirera och insprieras, få och ge råd. Så jag börjar såhär. Jag kommer äta så gott som antiflamatorisk kost för att läka min läckande tarm, återta kontrollen över min kropp och hälsa och samtidigt bli starkare både fysiskt och psyskiskt. Träning med löpning och yoga. Jag kommer dela råd, frågor och alla mina funderingar för att röra mig framåt. Med andra ord, denna blogg kommer att vara resan jag gör för att försöka finna min hälsa inifrån och ut. Försöka läka mig själv och min hudsjukdom. Och jag har saknat denna typ av innehåll själv när jag letat efter svar, så nu tar jag initiativet själv och hoppas det finns många där ute som kan få hjälp/hjälpa mig. När jag skrev ett inlägg i  Heja livet så bemöttes jag med så mycket positiva reaktioner och träffade mycket människor i samma sits. Inlägget kommer nedan <3 Bakgrund:"Det är svårt att skriva om någonting så hemligt, något jag lagt 100 tals timmar på att dölja. Jag har en autoimmun sjukdom som heter Vitiligo och som jag haft i 9 år. I dessa 9 år har jag gråtit och begravt min självkänsla totalt, varje dag. Hatat min spegelbild ena dagen och andra dagen lagt upp en bild där inga spår av fläckarna syns för att få bekräftat att jag räcker till. Jag har lagt timmar på att tänka på hur mycket mer omtyckt jag skulle vara om fläckarna inte fanns.Att bli duktig på saker har blivit desto viktigare, för om jag inte kan vara vacker naturligt så måste jag istället vara bäst på någonting så jag blir älskad och uppskattad ändå. Varje gång jag satt igång dessa tankebanor har fläckarna bara blivit fler, och där den onda cirkeln satt igång. Under åren har jag träffat personer som utnyttjat min svagaste punkt, kallat mig för saker. Värst av allt var nog när jag blev kallad dalmatin. Jag tror att det är enkelt att läsa mellan raderna att min självkänslan försvann här. Idag, på semestern, har jag fått nya fläckar på hela kinden. Jag vet inte varför, men antagligen pågrund av stress eller allergi men oavsett så dök dom upp. Det gjorde så ont i mig, hela magen vreds om och jag ville bara försvinna. Men för första gången började jag prata om det ordentligt. Visade upp mig för både tjej och killkompisar. Infann mig i en otrolig lättnad även om det gör mig ledsen såklart - starkskör på samma gång. Jag accepterar det inte, men jag behöver ta ett större kliv för att acceptera mig och släppa fokus på mitt utseende. För det är ju egentligen bara några vita fläckar? Dom gör mig inte mindre rolig och snäll, och dom definierar inte mig som person. Dom är där, fläckarna, och det är skönt att få berätta att bakom mitt fina Instagram flöde och semesterbilder så finns det också en daglig kamp om att utvecklas framåt, som för så många andra. Sminkning, 1000 borttagna bilder och prestationsångest. "Nu vill jag jobba mig framåt med hjälp av kost som ska dämpa inflammation, och träning som ska få mig att må psykiskt bättre . Hänger ni med?