Två veckor

Idag är första dagen på en månad som jag är helt ledig från skola och jobb. Detta firas med extra lång frukost och film på morgonen. Ska dock skriva på ett arbete samt läsa en kursbok, så helt ledig är jag inte. Det har varit ännu en händelserik vecka och jag har för första gången varit på akuten. Men mer om det längre ner. Ikväll ska jag och Mandy ses för sushi och sen ska vi träffa ett par gamla kompisar till mig. Imorgon är det jobb och kanske fest hos en kollega på kvällen.    Varje lektion med Mandy är en rolig lektion. I tisdags hade vi heldag med föreläsningar vilket resulterar i att man är rätt trött redan efter lunchen. Men då tar Mandy upp tomtebloss från sin väska och livet blir en fest igen. På lunchen spelade vi stress och kände oss som att vi gick i mellanstadiet igen :)  Förra lördagen åkte jag, Ida & Björn till Romme. Det var helt perfekt i backarna trots att det var +grader. En rolig dag med ett roligt par! Jo, i onsdags vaknade jag med en huggande/stickande känsla i hjärtat. Ringde 1177 som sa att jag skulle åka till vårdcentralen. Tog mig dit och spenderade ett par timmar där. De tog lite prover men kunde inte hitta någonting, så de sa att det förmodligen inte var någonting. Efter några fler prover kom jag in till läkaren igen som då tyckte att jag skulle åka in till akuten vid kl. 16 om det inte hade förrändrats. Så jag hände med mamma till jobbet så hon inte behövde skjutsa runt på mig hela dagen (hon ville hålla koll på mig så att ingenting skulle hända) så jag satt där och skrev på arbetet. När tillståndet fortfarande inte hade blivit bättre åkte vi in till akuten. Där var de frågande över varför jag inte kommit in tidigare och blev väldigt förvånade över att det var på råd från vårdcentralen. Tog samma prover där som på vårdcentralen och fick spendera ett par timmar där, men de kunde inte heller hitta någonting. Jag antar att det hela beror på att jag varit väldigt stressad pga haft för mycket att göra sista tiden. Så det var första gången på akuten för mig. Sjukhus är inte riktigt någonting jag är så förtjust i, jag är självklart väldigt tacksam för att det finns och att vi har så bra sjukvård här i Sverige. Men efter knappt en timme i det dör 90-tals gula rummet höll jag på att få panik. Det kröp i benen, jag blev illamående och ville bara därifrån. Hemskt! Men det gick bra till slut och de kunde inte heller hitta något fel. (Och nej, det är absolut inte så illa som det ser ut på bilden, var bara väldigt rastlös)