ETT ÅR SEDAN...

                                      Att det för några dagar sedan var exakt ett år sedan jag satte mig på flyget till Australien känns helt overkligt. Hur kan det redan ha gått ett helt år? Går inte tiden alldeles för fort nu för tiden? För jag kommer ihåg den här dagen som om den vore igår. Jag kommer verkligen ihåg vad jag kände när jag stod och grät när jag kramade om mamma och pappa på tågstationen. Vilken skräckblandad förtjusning det var och hur nervositeten tog över när jag satt där på tåget alldeles själv. Jag kommer ihåg det som igår hur jag sedan på min sista flygning bara ville upp och hoppa ur min flygstol för att jag var så taggad på vad som komma skulle men hur min första natt i Australien blev jättekonstig då jag bara låg och tänkte " Är det här rätt? Vad har jag gjort? Varför har jag valt att stanna så länge? Jag ska vara här hela oktober ut, november ut, december ut, januari, februari, mars, april, maj??? Vad har jag gett mig in på egentligen? Det är sån jävla lång tid!! Jag kommer aldrig klara det"   Jag kommer ihåg det som igår när jag verkligen började trivas och inte bara gilla utan älska livet jag levde i Australien. Att jag någon vecka senare skrev jag i min dagbok att detta var det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv och att jag aldrig ville åka hem. Hur jag några månader senare kände jag att jag aldrig skulle kunna se mig själv säga hejdå till de fantastiska människorna jag träffat. Och att jag ytterligare några månader senare stod där med alla mina resväskor i dörröppningen till vårt fantastiska beachhouse och grät så mycket att jag knappt kunde prata för att jag var tvungen att säga hejdå.    Vill avsluta med att ge en stor eloge till mig själv för att jag vågade flytta till Australien där för ett år sedan. För det beslutet är verkligen det bästa beslutet jag någonsin tagit. Hade jag inte åkt, hade jag inte varit där jag är och den jag är idag. Jag är så stolt över mig själv, så jävla stolt och glad över vem jag är, vad jag har lärt mig och vart jag är i livet. Tack Hanna för att du är du.