EN OBEHAGLIG RESA

  Sitter just nu på tåget påväg hem till Västerås igen för att ha bloppis och måste bara berätta om gårdagen för herregud vilken förmiddag jag hade (!!!) Började med att gå och spraytanna mig hos Super-Klara så att jag kunde bli brun och fin inför kvällen. Men brännan höll inte länge. På tunnelbanan när jag sitter och pratar med Caroline i telefon så kommer en äldre man fram till mig, går rakt in i mina ben (som jag hade halvt på sätet framför), sätter sig snett mitt emot mig och sen börjar han skrika "du får inte ha dina ben på sätet, fattar du?". Jag bara "Oj, förlåt" och så tog jag ner benen och fortsatte prata i telefon. Då tar han tag i min arm och sa något i stil med: "hörde du vad jag sa din jävla idiot?". Sen sparkade han till mig väldigt hårt och bah: "FATTAR DU VAD JAG SÄGER, HÖR DU VAR JAG SÄGER JÄVLA KÄRRIG?" Jag bara: "ja okej, lugn, jag hörde" (jag hade ju tagit ner benen). Sen sparkade han bort mina ben igen och bah "DU FÅR INTE HA DINA BEN HÄR HELLER, ta bort dom, ta bort dom, ta bort dom, hörde du, ta bort dom" och så bara satt han där och stirrade på mig, lutade sig fram mot mig och bara stirrade på mig och kallade mig massor med elaka saker. Det var inga snälla små sparkningar, det var aggressiva sparkar, han tog verkligen i. Det kändes liksom som att han hatade mig mer än allt annat på hela jorden för han var så jävla arg. Jag försökte fortsätta prata i telefon med Carro och hon frågade flera gånger "Hanna, vad är det som händer?" Men jag fick inte fram ett ord och försökte bara ignorera honom samtidigt som han bara fortsatte säga hur dum i huvudet och äcklig jag var. Jag var så chockad över det som hände att jag inte fick fram ett ord till honom eller någon annan. Mannen var så aggressiv. Så himla aggressiv i sitt beteende att jag var så jävla rädd för att han skulle ta upp typ en kniv ut ur sin ryggsäck och hugga till mig eller att han ta din ryggsäck och slå till mig eller bara ta någon av mina väskor och dra. Men jag satt bara kvar och kollade bort med ett hjärta som slog alldeles för fort och en puls som var alldeles för hög. När han några stationer senare skulle gå av sparkade han till mig en sista gång på benen, sa att jag var helt jävla dum i huvudet och så tittade han djupt djupt in i mina ögon med den obehagligaste blicken jag någonsin sett och gick. När dörrarna stängdes och han var borta började tårarna spruta på mig. Kände mig så hjälplös, liten och rädd. Känslor som jag avskyr att känna. Jag menar, det finns väl inget värre än att känna sig hjälplös? Men ja, mannen var så obehaglig och situationen var så sjuk och han också eftersom att han blev så jävla förbannad och upprörd över att jag hade haft mina fötter på stolen. Det finns ju ingen normal människa som skulle kunna ha blivit så aggressiv och arg över en sådan sak på det sättet som han var. Fyfan, han var så obehaglig.För att knyta ihop påsen och komma tillbaka till Spraytannen så blev jag ju helt fläckig i ansiktet då jag grät eftersom att man ej ska duscha på 8 timmar efter att man sprayat sig. Man kunde liksom se hur tårarna runnit på mig i ansiktet. Såg helt hemsk ut så fick gå och dölja mitt ansikte med håret. Var ju inte bara fläckig utan också helt rödsprängd i ögonen. Ville bara sjunka ner under jorden för att jag skämdes så mycket både efter och under händelsen. Vilket jag nu i efterhand blir så arg över. För varför ska jag skämmas över att en man är psykisk störd och sparkar på mig och kallar mig elaka saker på tunnelbanan? Det är väl han som ska skämmas? Vill därför bara påminna er om att det finns så många idioter där ute så var försiktiga kära ni. Hade jag tjafsat emot honom så hade han ju garanterat slagit mig, garanterat. Kändes som att han var påväg flera gånger. En läxa är lärd iaf - jag kommer aldrig mer sätta mig i en tunnelbana med glest med folk. Och jag kommer aldrig mer ha mina fötter på sätet framför. Det är ju ett som är säkert.