Tisdag som inni

Vilken tisdag det blev då. Den gick från jättebra till skitjobbig om vartannat precis hela tiden. Vaknade vid 9 och var fortfarande megasömnig. Jag sov så fruktansvärt dåligt inatt, och det är verkligen SÅ olikt mig som oftast bara somnar och sover som en stock hela natten. Tittade ut genom fönstret och allt var bara helt grått. Det enda man såg var regndropparna som piskade mot fönsterrutan. Då kände jag mest att NÄE NU GER JAG UPP!! orkade verkligen inte med en dag till med bara regn. Det har regnat så orimligt mycket den senaste månaden, till och med för att vara England. Jag gick iallafall upp och passade Maria, och bara önskade att det skulle sluta regna. ORKA krångla på henne massa regnkläder och stövlar innan nursery liksom?! Jag hörde till och med på radion om översvämningar i Themsen. Så mycket regnade det! MEN så när klockan började närma sig nursery-dags sprack himlen liksom upp och världens krispigaste vårdag uppenbarade sig. Blev alldeles lycklig inombords och skyndade mig iväg med Maria. När jag lämnat av henne tog jag overgrounden till Clapham och Rebecka. Var megataggad på att åka över Themsen för att se på vattennivån, men jag måste säga att jag blev besviken. Det var ungefär så långt ifrån översvämning en kan komma, det brukar liksom vara mer vatten när det är ebb. Väl i Clapham gick jag hem till världens bästa tjej Rebecka. Hängde ett tag med henne och Fleur (hennes aupair-kid), sedan åkte jag tillbaka till Queens Park och hämtade Maria. Det var nästan så att jag skuttade på vägen hem tack vare det fina vädret. Det finns nog inget som gör mig gladare än vår. När jag såg KNOPPAR på några träd tänkte jag att absolut inget kan förstöra den här dagen. Men så kom jag hem. Olivia hade en playdate med sig hem från skolan förstår ni, och det är få saker som tär mer på psyket än playdates alltså. Barnen var så fruktansvärt jobbiga att jag bara ville skrika massa elaka saker till dem. Men det gjorde jag inte förstås. Jag bara suckade djupt inombords och låtsades som inget. När hennes kompis åkt hem hjälpte jag Olivia med läxorna, och det var inte en dans på rosor ska jag säga er. Hon fick verkligen vredesutbrott varje gång hon hade fel på ett ord i spelling, som om det var mitt fel? Visste liksom inte hur jag skulle hantera det så jag satt bara där och försökte lugna ner henne innan vi gick till nästa ord. När hon, efter många om och men, blev klar med läxorna stängde jag kvickt som ögat in mig på mitt rum och slängde mig av utmattning i sängen. Bara några sekunder senare stack Olivia in huvudet och frågade om vi skulle leka kalas. Just där och då kände jag bara att jag hellre skulle hugga av mig handen, men hur säger en det på ett snällt sätt till en sexåring? Som TUR var kom Nina och stoppade hennes kalas-planer eftersom hon var tvungen att städa rummet efter playdaten, så det blev inget kalas idag! SÅ HÄRLIGT!!! Då ringde jag till Stina och Elin istället och låg och snackade med dem samtidigt som jag spelade sims. Riktigt mysigt. Nu måste jag verkligen sova. Förlåt för ett långt och rörigt inlägg, men tänker kvantitet före kvalitet, eller hur är det? Godnatt