Beröm

På en bra sak går tre dåliga. Det är så tråkigt att man oftast tar åt sig mer av de dåliga sakerna än av de bra. När man hör något bra brukar man ha en tendens till att bara vifta bort det istället för att verkligen suga in det positiva som personen sagt. När man sedan hör nåt dåligt så kan man grubbla på det hur länge som helst. Varför? Sen är det skillnad på konstruktivt kritik vill jag bara tillägga. Har ingen aning varför det är så. Men kan inte vi som läser detta bara komma överens om att vi tar åt oss av det bra vi får höra om oss själva.Till er jag vet brukar läsa ta åt er av det här:Vänner: alla ni är klippor som är fantastiska på alla sätt och vis.Mamma & pappa: ni är världens bästa. Ni har gjort mig till den jag är. Henrik: ord räcker inte till.