Vad vill jag med mitt liv?

Ganska nyss fyllda 18 år, betyder att barndomen är förbi och jag är nu inne på mitt sista år som tonåring. Någonsin. Samtidigt som ljudet av Carpe Diem skär sig i mitt huvud så är meningen bakom orden rätt vacker. Fånga dagen. Lev idag. Lev i nuet. Ja, ni vet säkert vad det betyder redan. YOLO. Men alla mesiga inspirationsuttryck betyder snarare motsatsen för mig. Jag skrattar och suckar och tänker inte på om det ligger en sanning i det ändå.   Vad vill jag med mitt liv?   Hittills har allting varit en kamp för att få känna någonting och vi som lever i den här världen vet nog att det är lättare att känna smärta än glädje. På grund av detta kan jag nu kolla i backspegeln och inse att det är jag som hela tiden har grävt ner mig själv. Varför gör jag det? Livet är ett tomrum som ska fyllas och när det är fullt så är det dags att gå vidare. Om jag nu har min begränsade tid, min begränsade plats att fylla, varför använder jag den till att lida? Att gräva ner mig? Att söka smärta? Idioti. Så den egentliga frågan borde vara: Vad vill jag fylla mitt rum med? Sådant som är roligt, sådant som får min hjärna att slå igång belöningssystemet. Sådant som ger mig energi, sådant som får mig att skratta, sådant som smakar gott, sådant som ger mig kunskap och självklart sådant som skänker kärlek. Det finns ett outtömligt antal saker som jag vill finna i livet men ändå letar jag efter raka motsatser. För att bli lycklig måste man nog börja göra de sakerna som man faktiskt vill. Hitta sin inspiration och sina kraftkällor. Sluta att leta efter saker som gör ont, för dessa suger.   Samhället är jävligt konstigt men man får inte låta det döda en. Jag har blivit nedslagen tusen gånger och jag kan väl inte riktigt påstå att jag rest mig igen men vafan, man kryper och ser till att det inte gör lika ont nästa gång man faller. Inspirationskällor på internet säger att man inte ska vara rädd för att ramla utan för att inte försöka. Detta är ett typexempel på sådant som jag i vanliga fall vill spotta på, men, MEN nu börjar jag vika ner mig och ta åt mig av dessa klyschor. Man ska göra sitt bästa, göra det man själv blir glad av. Inte för att det sjuka samhället ber dig eller för att dina föräldrar sätter kraven. Då misslyckas man. All styrka sitter inuti och därför måste man forma energin efter sig själv. Tumblr inspo kan vara en jättebra start men man står ändå alltid ensam och det är just därför det aldrig räcker om man inte gör det för sin egen skull.   Vad vill jag med mitt liv?   Jag vill resa. Jag vill se världen och förstå människor. Jag vill omvandla negativitet till lycka och laga vårt trasiga, äckliga samhälle. Det här är min inspiration och jag behöver ingen annan som säger åt mig var som är rätt eller fel.