sitter och kämpar mot ett mörker som kanske inte ens finns

All hunger och stolthet, glädje och lycka, blandas ihop och rörs runt. Ner i den rykande koppen kalorisnål soppa.  Väcker kurret.  Smaklökarna. Suget.  Även dessa rörs ner i sörjan av känsla och handling.  Handling.  En bytta glass och några enstaka lyckominuter senare är röran snart färdig.  9 glas vatten kvar. Ångest. Ångest.  Ångest.   Det blir till skam, tårar och en jävla massa söndertrasslad skuld.  Jag är värdelös. Låt mig dö.    Ner i vattnet, spolar lyckan, tårar, magsyra, fetma.    Gråter av lättnad och bristfällig övertygelse.    Det enda mörkret som finns är det i magen. Och huvudet. Och själen.