Nejnejnej

Jag vet att jag bara blir argare, trasigare och ledsnare om jag visar upp min förstörda jävla insida för dig att skratta åt igen, eller ännu värre, ignorera. Men jag är desperat och det finns inga synonymer.Jag är ensam och du vänder dig bort. Jag är så jävla ledsen men du har inte tid med mig idag. Precis som jag fast tvärt om. Jag ger dig allt. Det gör ondare att undra än att veta. Låt mig sluta undra. Jag hör dina ord men de rör mig inte. Du kan inte säga att jag är det finaste du har och sedan inte ha tid med mig på flera dagar. Inte när du gör rum för så mycket annat. Så många andra som du påstår inte förstår. Som du påstår inte räcker till. Inte som jag.Så här ligger jag. Och räcker till. Räcker till eftersom jag bryr mig - alldeles för fittjävla mycket - och det gör ont.Från magen pulserar nu hela kroppen och andningen skakar och jag vet. Att du inte ser mig. Att du inte hör mig. Att du inte tänker på mig.Så som jag går sönder till ditt minne. Fyfan.Kan jag få sluta känna mig själv.Det gör för ont att vara förstörd.