Minusgrader i sängen

Faller från stjärna till stjärna. Fladdrar kring ljusen. Tappar andan och greppet. Hittar aldrig hem. Igen. Borde väl kanske inte supa. Borde väl kanske inte förstöra mig. Borde väl ingenting ikväll men vem fan bryr sig. Jag är upp och ner och orkar inte stå rakt. Jag är trasigheten på minussidan av allt. Av precis allt. Ge upp mig. Ge upp mig. Så som jag ger upp världen. Skänker min plats till något värdefullare. Ge upp mig, så som jag ger upp varenda mörkröd tår, varenda varm droppe som smattrar ner på golvet. Prickar till pölar av trasighet. SnällaFölj med mig hem.