FRAMTIDSÅNGEST

Studenten är nu bara dryga två månader bort och mina känslor är en enda röra. Samtidigt som det kommer bli så skönt att få slippa plugg, prov, läxor och all ångest det för mer sig ett tar så kommer man ändå sakna så mycket. Tryggheten av att alltid ha någonstans att gå och veta vad man ska göra, men kanske allra mest det sociala. Det finns så många roliga, snälla, underbara människor som jag med stor sannolikhet knappt kommer träffa igen när vi slutat skolan. Det känns så sorgligt. Över huvud taget, hur ofta kommer man hinna träffa folk när man slutar gymnasiet? Många av dem man umgås med träffar man just i skolan, så det känns som att det kommer bli så ensamt. Blir ledsen bara jag tänker på det. Framför allt när alla andra ska ut och leva sina egna liv. Folk kommer flytta till studentstäder i Sverige, resa världen runt, plugga utomlands. Kommer man inte bli helt lämnad här då, ensam?    Det leder mig till nästa ångestladdade problem med att ta studenten. Jag själv måste ju börja leva mitt eget liv. Vad vill jag göra efter studenten? Den frågan känns omöjlig att svara på just nu. Vill jag resa? Ja såklart, resa är ju bland det bästa jag vet. Men var vill jag åka? Med vem? Med vilka pengar? Samtidigt vill ju jag, som många andra, uppfylla min dröm att plugga på college i USA. Ska jag lägga pengarna på det då istället? Eller går det att göra båda? Och vad vill jag plugga på college i så fall? Nej, man kanske skulle ta och plugga i Sverige istället? Men vad vill jag plugga till då? Och var?    Jag vill plugga på college, samtidigt som jag inte vill lämna familj och vänner så länge. Jag vill plugga i Stockholm, samtidigt som den utbildningen jag i så fall vill läsa inte finns just här. Jag vill så mycket och samtidigt som jag har hela livet framför mig så känns livet som ett enormt pussel med pyttesmå pusselbitar och jag vet inte hur man ska få ihop allt. Det är så många frågor som cirkulerar innanför mitt pannben och jag hoppas att jag ska lyckas hitta svaren till i alla fall en del av dem på de få veckorna som är kvar tills vi väl springer ut från tryggheten i juni.