Min förlossning - Karolinska sjukhuset HUDDINGE
Här kommer MIN berättelse om upplevelsen att föda ett barn. Jag flyttades alltså från observationen till förlossningen 48 h efter det att mitt vatten gått. Vi fick ett ljust och stort rum med olika bekvämligheter. Jag fastnade direkt för "foglossningsdrömmen": Efterssom mitt vatten gått, va det alltså dags att se över en metod för att " sätta igång " mig. Det avgörs när läkaren känner hur mogen livmoderhalsen är. Jag va öppen 3 cm så det va ju bra! sätta "ballong" va jag för stor för, kanske någon cm mindre så hade det alternativet vunnit. Men i mitt fall blev det alltså dropp med värkstimulerande medel. Nu va det dags att sätta nål, en knapp för att just koppla till dropp och pencilin (för att vattnet gått för så länge sen, säkerhetställa bebisens välmående) Jag har fina blodkärl, aldrig varit svårstucken förrut. Men just idag av alla dagar fick klåparna sticka mig hela 7 ggr innan det blev rätt. SUCK. Gör ju så jävla ont. Tillslut sattes knappen på vänsterhand. Nu sattes det dropp och pencilin. Kl 16:30 började jag lite smått känna av små värkar men som jag lätt red ut med hjälp av rätt andning. Två timmar senare började det göra overkligt ont, då fick jag börja med lustgas. Min fina sambo frågade:- hur känns det med lustgasen, hur påverkar det smärtan?mitt bästa sätt att förklara svaret på den frågan är:- det gör fortfarande lika ont, men nu har jag ont och känner mig "full"hellre ont full än ont nykter.Kl 20:00 blev värkarna kraftigare och kraftigare och nu hjälpte inte lustgasen mycket.Den smärtan jag hade var katastrofal. Aldrig kunnat tänka mig en sådan smärta. Det kändes som om jag skulle gå av på mitten. Jag grät efter ryggmärgsbedövningen. Det var bara EN ENDA narkosläkare som jobbade denna natt, så han fick man vänta på länge. Efter en timmes lidande hörde jag en mans röst i rummet:- du är helt öppen, du behöver inte mig länge. Lycka till!- då får jag väl skita i sprutjäveln, gastar jag för mig själv när han lämnat rummet. (haha)Jahopp, det var bara att kämpa på.21:00 trodde jag att jag skulle svimma. Smärtan va alldeles för stor för att hantera. - hon kommer, hon kommer!!!! jag skrek rakt ut, jag kände att det tryckte på neråt.En barnmorska kom in i rummet. HON KOMMER!!! ser ni huvudet???- nej, men det kommer nog snart, kämpa på. Glöm inte att andas.SHIT! varför va alla emot mig? När värkarna kom sträckte jag ut benen i luften i ren automatik, då ropade dem att jag skulle dra tillbaka benen. När jag krystade, skrek jag rakt ut. Då skulle jag minsann stänga munnen.Hmm, blir dem aldrig nöjda? jag hade så vansinnigt ont. Jag skulle inte vilja att min värsta fiende skulle känna det jag kände.En timma och en kvart senare fick jag äntligen höra att dem såg huvudet. Mörkt virvligt hår. Det var en lättnad att iaf se ett slut på mardrömmen. Med den allra sista kraften jag hade tog jag i så jag trodde jag skulle dö. Då får jag höra att huvudet "sitter fast"? att jag tog i för mkt så bebisen blev stressad. Hennes hjärtljud va låga. En barnmorska försökte sticka in ett finger för att "vika in kanterna" AAAAAAAAAAAAJ. Sluta sluta! jag skrek av smärta. Det mumlades i rummet. I mitt berusade sinne hör jag saker som:- det finns en barnläkare i närheten. - då får pappan följa med snabbt ut- bebisen mår inte så braDå tog jag i från tårna! som sista kraften innan man lämnar livet. Jag gick sönder inombords.Smärtan fick mig nästan att kollapsa. DÅ ÄNTLIGEN hör jag ett slemmigt plopp och inom några sekunder en ljuv stämma. Min dotter va född. Strax efter det kom moderkakan. Sen syddes jag med 7 stygn, sprack lite på ena blygläppen.När dem la henne över mig försvann allt. Dimman, smärtorna (krystsmärtorna iaf) rädslan och paniken.Då kom glädjetårarna. Lättnaden och kärleken. Känslan av att möta min sambos blick! att vi blev 3. En familj!På natten konstaterades det att det va fullt på bb så vi fick stanna kvar på avd. förlossningen i vårt rum. Då innebar det dock att Nelly fick ligga brevid mig i sängen = jag får ingen sömn alls. Rädd att rulla över henne eller knocka henne med en armbåge. Sambon fick ingen säng = sova på golvet på två filtar!Men men, Kärleken höll oss vakna. Klockan sex på morgonen kom dem och meddelade att vi fått ett rum på BB. med TRE SÄNGAR! hurra=) Jag fick åka limo = rullstol. Nu sitter jag här i min säng med fjärrkontroll med 8 lägen och ser på Nelly som ligger i sin plastkåpa som är allmänt underbar. Titta bara: Jag är stolt över mig själv som överlevde det här. Jag är överlycklig att ha fått min lilla familj, min älskade sambo och vackra bebis.The end