Uppsatsen: Fröken Julie och kvinnans transcendens, av Marie Andersson.

Fröken Julie och kvinnans transcendens Inledning 1888 skrev August Strindberg en av sina mest spelade pjäser, tragedin Fröken Julie. I pjäsen får vi följa den högadliga Julie och betjänten Jean och deras förehavande under en midsommarnatt. Man får följa en kamp mellan man och kvinna, mellan överklass och underklass. Den visar på vad frigörelsen från dessa begränsningar och bindningar kan leda till (Seldén 2014). Frågan Vad har hindrat/hindrar kvinnan från att transcendera? Ska utifrån denna pjäs undersökas.  Läsaren får beakta att pjäsen är skriven av en man och under en annan tid. Det har sagts av feministen Poulain de la Barre” Allt som skrivits av män om kvinnor måste misstros, ty de är samtidigt domare och part i målet” ( De Beauvoir 2012,s. 31). I Strindbergs teckning av de båda karaktärerna Jean och Julie visar det sig vid flertalet tillfällen hur synen på kvinnan var under denna tid. Synen på kvinnan som det Andra könet, den svaga och utifrån känslor styrd. Kvinnans plats var immanens och den som försökte bryta sig ur det ansågs  galen, neurotisk och hysterisk. Som öppningsrepliken i dramat visar: ” Ikväll är Fröken Julie galen igen. Komplett galen.” Den unga Fröken Julie har av sin mor blivit uppfostrad till att bli ett exempel på att en kvinna är lika god som mannen. Strindberg beskriver hur detta gjorde Julie olycklig och rädd. Hon ville inget annat än vara en liten flicka. När dramat utspelar sig är modern borta och Julie står under faderns förmyndarskap. Denna uppfostran till både man och kvinna har gjort Julie förvirrad där hon å ena sidan vet hur hon ska få det hon vill men inte vad hon vill ha.  Julies ambivalens kan tolkas som att hon slits mellan att veta sin plats som kvinna det vill säga immanens, förbli  och den grundläggande mänskliga önskan att transcendera, överskrida det givna. Som Beauvoir uttrycker det: - ”Varje subjekt hävdar sig konkret genom projekt som en transcendens, och kan bara fullborda sin frihet genom sitt ständiga överskridande mot andra friheter”( Beauvoir 2012,s.37). Den tredje karaktären i  dramat är kokerskan Kristin. Denna karaktär får stå för den kvinna som är på rätt plats och i det naturliga tillståndet för en kvinna, det vill säga immanens. Hon framställs som lugn och stabil. Är nöjd med sin plats i köket på gården och strävar inte efter något mer än att få bli hustru åt Jean. Efter Julies flirt och tillfälliga affär med betjänten Jean så drabbas hon av ångest över vad hon gjort. Hon vaknar upp och inser vilken verklighet hon har att förhålla sig till. Jeans lösning på deras situation är att rymma till Schweiz och öppna ett hotell. Ett liv under hans förmyndarskap. Det liv Jean målar upp för henne är inte ett liv som sammanfaller med hennes mål för livet. Hennes rädsla för vad hennes far ska tycka, hur utskämd hon ska bli av folket och den uteslutning från sitt sociala sammanhang hon riskerar leder istället till att hon tar sitt eget liv. -” Varje gång transcendensen återfaller i immanens degraderas existensen till ett ”i sig” och friheten till fakticitet. Detta återfall är ett moraliskt fel om det är något som subjektet samtyckt till, och om det är påtvingat tar det formen av frustration och förtryck” – ( De Beauvori 2012,s, 37). Vad hade hänt om Julie med högburet huvud gått ut från Jeans rum och ägt sin sexualitet. Inte låtit sig hämmas av myten om den lösaktiga kvinnan. Hade hon då tagit sitt eget liv eller hade hon vågat ta steget mot förändring. Mot transcendens? Simone de Beauvoir, Det andra könet ( 2012) Enligt Beauvoir så är det mannen som har hittat på att kvinnans område endast är immanensens område där hon ska föda nytt liv och stå för stabilitet och oföränderlighet (Beauvoir 2012,s. 101). Hon fastlåses i detta tillstånd och tas på så sätt ifrån sitt behov av att berättiga sin existens genom att transcendera sig (Beauvoir 2012,s. 37).  Varför går då kvinnorna med på detta? Faller in i den tilldelade rollen och accepterar sitt öde? Av bekvämlighet, gammal vana eller kanske rädsla? (Beauvoir 2012,s. 101). -” Att vägra att vara den Andre, att vägra att vara mannens medbrottsling , skulle för kvinnorna innebära att avstå från alla de fördelar som alliansen med den högre kasten kan erbjuda”- (Beauvoir 2012,s. 30). Det kan vara skrämmande att stå på egna ben, att klara sig själv. Det är något som den kvinna som bryter de regler som satts upp för henne kan råka ut för. Att kastas ut i en självständighet som kan vara både en befrielse men samtidigt en börda. Så priset för sin frihet är att kvinnan får stöd och hjälp. Var det så Fröken Julie kände det? En tvekan mellan frihet och trygghet? De gånger som kvinnan inte faller in i den tilldelade rollen utan bryter sig ut för att ta plats på mannens område så försöker mannen att åter fastlåsa henne i immanensen (Beauvoir 2012,s.38). Mannen vill ha den trygghet som kvinnan i hemmet ger honom.  Som det står i det Andra könet: -” Mannen vill ha någon som inte bara har ett hjärta som slår för honom, utan någon vars hand stryker honom över pannan, som får frid, ordning och ro att lysa, en stillsam makt över honom och alla de ting han återfinner varje dag när han kommer hem.”- (Beauvoir 2012,s. 231). Är mannen rädd för att om han släpper kvinnan fri att transcendera så blir han ensam? Är det där svaret ligger? Som Jean säger till kokerskan Kristin: ”Du skulle bli en bra fru”. Kristin i dramat representerar som sagt den trygghet som mannen söker hos en kvinna. Julie med sin ambivalenta personlighet som varken är typiskt kvinnlig och inte heller manlig, drar Jeans intresse till sig men samtidigt skräms han av hennes sätt att vara. Hennes normbrytande beteende. Hon speglar de myter som finns om henne. –”Just denna mångsidighet hos kvinnan förtrollar honom”(…) ”Är hon ängel eller djävul? Ovissheten gör henne till en sfinx.”- ( Beauvoir 2012,s. 247). Emile Durkheim, Självmordet (1983) Enligt Durkheims studier så är det mest män som begår självmord, i alla fall då studierna genomfördes. En av hans förklaringar är den strävan efter mer än vi kan uppnå och det tillstånd av anomi som vi då försätts i när våra resurser inte svarar upp mot våra mål och önskningar. Även då vi förlorar förankring i den sociala värld vi ingår i kan ett anomiskt tillstånd uppstå och det kan då leda till det så kallade anomiska självmordet.  Vi utgår ifrån att Julie i Strindbergs drama väljer att ta sitt liv som lösning på den situation hon har hamnat i och tolkar det utifrån Emile Durkeheims teorier om anomiskt självmord. En människa som vet sin sociala plats och som inte strävar efter något utöver det är i en social jämnvikt (Durkeim 1983,s. 208). Var det så att Fröken Julies strävan efter något mer än den roll som kvinna hon förväntades vara och det immanens hon var satt i men inte nöjde sig med var en bidragande orsak till att hon valde att ta sitt eget liv? '' Ingen levande varelse kan vara lycklig eller ens existera, om inte dess behov står i proportion till medlen och förmågan att tillfredsställa dem'' (Durkheim 1983, s.203).  Durkheim menar att anledningen till att färre kvinnor än män begår självmord är för att de är mer tillfreds med den plats de har, det vill säga avskild från det sociala samhället. Hennes behov blir tillfredsställda med det hon har ( Durkheim 1983,s. 170). Om vi är begränsade till att bara röra oss inom vissa gränser så blir inte besvikelsen så stor när vi misslyckas, den blir kontrollerbar (Durkeim 1983,s.208). Men Durkheim säger också att vår tankeförmåga endast utvecklas om den utmanas till det (Durkheim 1983,s.104). Det ligger i människans natur att vilja utvecklas, att sträva framåt, inte bara i mannens natur. Människan finner glädje och tillfredsställes i sina aktiviteter och ansträngningar. Det driver oss att genom våra handlingar utvecklas (Durkheim 1983,s. 205). Det är när våra handlingar inte räcker till för att få oss framåt, våra mål blir ouppnåeliga som anomi uppstår och vi blir olyckliga. Julie insåg att hennes handlingar (affären med Jean) och de konsekvenser det gav inte förde henne närmare hennes mål. Hans mål, att fly, öppna hotell och på så sätt utveckla sig själv var inte hennes mål. Hennes försök till transcendens hade lämnat henne utan den glädje en uppnådd utveckling skulle gett och nu befann hon sig utan något. Hon kunde inte återgå till sitt tidigare liv, det i immanens, då det hon gjort skulle dra en skam över både henne och hennes far. Hon hade förlorat förankring i den sociala värld hon tillhörde. Hon såg döden som den enda utvägen. Max Weber, den protestantiska etiken och kapitalismens anda (1978) Weber tar upp i sin skrift hur predestinationsläran genomsyrade det protestantiska folket under denna tid och gör till viss del än idag. Endast den sanna tron på Gud kunde hjälpa dig till himmelriket och genom att arbeta hårt och leva sparsamt visade man sig trogen Gud (Weber 1978,s. 53). Denna lära ställde människan ensam i sina beslut. Bara du och ingen annan kan svara för de val du gör. Gör du fel så straffas du med att inte komma till himlen (Weber 1978, s. 50). Fröken Julie som tillhörde adeln och dessutom var kvinna kunde inte med andra medel än sina handlingar visa sig värdig Guds nåd. Hon arbetade inte, hon levde som en parasit på sin far och därav sågs hon på med förakt av folket (Beauvoir 2012,s. 145). Hon ville dela deras gemenskap men fick ingen del i den. Hennes kall skulle vara det som tillföll en adelskvinna under denna tid, det vill säga gifta sig och bli mor. Istället för att streta emot detta skulle hon ta emot och foga sig, för det var Guds plan för henne (Weber 1978,s.40). Men hon steg av den förutbestämda vägen och genom sitt handlande stred mot den kristna moralen att övervinna sina impulser och tyst överväga sitt handlande. Hon handlade inte rationellt och drabbades då av ångest över sina felaktigt tagna beslut, hur skulle hon nu få Guds nåd? (Weber 1978,s.70). Diskussion I dagens Sverige har kvinnan en betydligt större frihet att utvecklas utanför hemmet. Hon har genom införande av lagar och förändrade normer utökat sina rättigheter gentemot mannen och samhället (Beauvoir 2012, s, 180). Enligt Engels så återtog kvinnan sin frihet i och med att hon under den industriella revolutionen återigen fick en plats i produktionen. Ojämlikheten mellan könen kan bara återställas om båda könen erhåller samma juridiska rättigheter  (Beauvoir 2012,s. 88). Dit har vi kommit i Sverige idag. De motstånd och moraliska förpliktelser som Fröken Julie hade att rätta sig efter har minskat betydligt för dagens kvinnor. Idag anses inte en kvinna som vill studera, arbeta utanför hemmet eller förbli ogift som galen. Kvinnan liksom mannen drivs av samma önskan att utvecklas, det som fortfarande kan hålla kvinnan tillbaka är det biologiska. Att det är hon som väntar, föder och ammar barnen. I många fall underkastar sig kvinnan rollen som den som tar hand om hem och barn, det vill säga blir låst i immanens (Beauvoir 2012,s.99). Det är fortfarande, trots utveckling av föräldraförsäkring och barnomsorg en svårighet för kvinnan att kombinera rollen som mamma med rollen som arbeterska (Beauvoir 2012,s.167). Kanske kan en ytterligare utveckling av föräldraförsäkringen vara en hjälp för den kvinnliga transcendensen? Eller ännu hellre en utveckling av arbetsmarknaden som underlättar för kvinnan (och mannen) att kombinera dessa två världar. Det kvinnorna vill så som Beauvoir beskriver det:-” är att bli erkända som existerande på samma sätt som männen, de vill inte att existensen ska vara underordnad livet eller att människan ska vara underordnad sin animalitet.”- (Beauvoir s. 101). Gemensamt med mannen har kvinnor sin strävan att förverkliga sig själva, vårt behov av transcendens och kampen för överlevnad i det samhälle vi idag lever i.  Det som läggs ytterligare på kvinnorna är deras kamp mot sin egen kvinnoroll, den roll som samhället genom tiderna har gett kvinnorna. De motarbetas också mycket (fortfarande ) av männen för att utvecklas och få samma rättigheter, behandlas jämställt med mannen. En del av  predestinationslärans  etik ligger även den kvar som ett ok på kvinnorna. Ditt kall är att vara en mor, den som inte följer sitt kall är inte en god mor ( Weber 1978,s.40).Fortfarande ses med oblidhet på den kvinna som avstår från att bilda familj eller låter mannen ta hand om barnen medan hon själv gör karriär. Kvinnan ska på grund av sin natur vara omhändertagande och altruistisk, inte självisk och rationell ( Beauvoir 2012,s.309). Durkheims syn på kvinnan som mer traditionell till sin natur och som anpassar sitt beteende till rådande värderingar håller jag inte riktigt med om, det är snarare en argumentation för att hålla kvinnan tillbaka (Durkheim 1983,s.114). Precis som Beauvoir skriver att för ett stort antal kvinnor är transcendensens vägar stängda ( Beauvoir 2012,s.312). Jag tänker att det snarare är männen som är traditionella till sin natur. Mannen behöver en trygg kvinna vid sin sida för att våga utvecklas, ha en varm hamn att falla tillbaka till då det blir övermäktigt. Priset de får då de stänger in kvinnan i immanens är en olycklig kvinna. För den människa som inte tillåts utvecklas blir olycklig och det gör vi endast om vårt medvetande och intellekt utmanas (Durkheim 1983,s.104). Förhoppningsvis har männen insett detta. Om man ser till skilsmässostatistiken, där fler kvinnor än män väljer att skilja sig och där fler män än kvinnor begår självmord då de blir lämnade (Durkheim 1983,s.151) så  är det även av vikt för mannens lycka och utveckling att kvinnan tillåts transcendera. Återstår att se hur kvinnan klarar att hantera de nya möjligheterna för utveckling. Om Durkheims teori om det omättliga behovet även är något som kommer drabba kvinnorna nu. Den nya friheten innebär också nya krav och nya förväntningar. Det räcker inte idag att vara en bra mamma och hushållerska, kvinnan ska även göra karriär och förverkliga sig själv som person genom att utmana sig både intellektuellt och fysiskt. Kommer kvinnans nya frihet inte bara skapa förutsättningar för ett erkännande av hennes existens utan även behov som aldrig blir släckta? (Durkheim 1983,s.205). Litteraturlista: de Beauvoir, Simone (2012), Det andra könet. Stockholm: Norstedts Durkheim, Emile (1983), Självmordet. Lund: Argos Weber, Max (1978), Den protestantiska etiken och kapitalismens anda. Lund: Argos Seldén, Boel (2014), Fröken Julie och könsmakten. https://www.yumpu.com/sv/document/read/20533282/froken-julie-och-konsmakten-boel-selden  [Hämtad 2019-02-21] https://www.cmore.se/film/11959229-froken-julie [Hämtad 2019-02-20] https://sv.wikipedia.org/wiki/Fr%C3%B6ken_Julie [Hämtad 2019-02-20]Lärarens kommentar: Inledning som presenterar ditt ämne, får läsaren på kroken och som innehåller en tydlig frågeställning. Analys: Utmärkt analys av Fröken Julie utifrån Simon De Beavoir men också Durkheim. Teorin passar ditt ämne som handen i handsken och din anlys+framställan är god. Delen med Weber är kanske något kort, men du återkopplar förtjänstfullt till den i din diskussion. I din diskussion så höjer du blicken från kulturanalysen och diskuterar kvinnans skillnader mellan då och idag, och pekar på relevanta utmaningar för kvinnan och jämställdheten idag. Att du gör det så förtjänstfullt gör att din text belönas med det högre betyget. Apropå Durkheim och kvinnans position som avskild från samhället och behov därefter? Minns Du Betty Friedan problemet utan namn? Betyg VG