En uppsats i Sociologi.

Den Svenska skolans systemskifte Introduktion Sverige är ett land känt för sin välfärd, sitt sociala skyddsnät med syfte att motverka sociala orättvisor. Denna välfärd är i svajning. Under början av 1980-talet införde politikerna i Sverige en ny typ av politik som kom att kallas för ”The third way”, vilket innebar nedskärningar, privatiseringar och avregleringar av de statligt drivna verksamheterna inom offentlig sektor, det vill säga bland annat äldreomsorg, barnomsorg och skola (Föreläsning Crouch, Postdemokrati). För skolan innebar detta ett stort systemskifte där skolan först decentraliserades. 1989 flyttades ansvaret för lärarnas tjänster och avtalsvillkor från staten till kommunerna. Detta stötte på stort motstånd med bland annat långvarig strejk bland lärare. Därefter infördes den friskolereform som  gjorde det lättare för nya former av huvudmän, till exempel aktiebolag att ansvara för driften av grund-och gymnasieskolor (Ne.se). I samband med detta infördes även det fria skolvalet som innebär att alla elever och föräldrar har rätt att söka till vilken skola de vill både kommunalt drivna och friskolor, samt en elevknuten skolpeng som följer eleven och tillfaller den skola som tillhandahåller eleven plats (Skolvalet.nu). När friskolereformen kom, var visionen valfrihet och mångfald genom föräldrakooperativ och alternativ pedagogik, vilket skulle leda till en utveckling och förbättring av skolan. I en rapport som publicerats på Arena idé, en vänsterorienterad tankesmedja, och som heter:   Systemskiftet – när skolan gick från gemensam till privat, ifrågasätts bland annat att  systemskiftet genomfördes utan några större utredningar eller konsekvensbeskrivningar. Framförallt att diskussionen om huruvida denna reform kunde medföra en ökad skolsegregation uteblev ( Svensson 2019). Författaren tar även upp den frånvaro av motstånd från både fackliga organisationer och allmänheten, till skillnad mot då decentraliseringen hade införts. Vad berodde det på i så fall? Hur har skolan påverkats av den skolreform som infördes i början av 1990-talet och vad innebar den i så fall för elever, skolor och samhället? Crouch- Postdemokrati & Bauman-Collateral damage Detta systemskifte som har skett inom den Svenska skolan är ett tydligt exempel på det som Colin Crouch beskriver som en del av ett Postdemokratiskt samhälle.  I och med att delar i den offentliga sektorn privatiseras och utsätts för marknadens konkurrens så kan det sociala skyddsnät som är välfärdssamhällets grundpelare försvinna. Privatiseringen  ger makten åt företagseliten och minskar statens inflytande (Crouch 2011,s.18). Politikerna har hamnat i en roll som ”krämare” som hela tiden måste förhålla sig till vad deras ”kunder” vill ha (Crouch 2011,s. 33). Både Bauman och  Crouch menar att detta leder till klassklyftor, där det endast är de priviligierades intressen som tas till vara. I den privatisering och utläggning på entreprenad av de offentliga välfärdsinrättningarna som sker finns inget intresse av att se till allmänhetens mänskliga intressen (Crouch 2011,s. 92). Under dessa förhållanden finns inte utrymme för en jämlikhetssträvande politik (Crouch 2011,s.18). Den välfärdsstat som vuxit fram i Sverige sedan 1900-talet är således i svajning. Då staten mer och mer lägger ut de offentliga välfärdsinrättningarna på privata aktörer med fri marknadskonkurrens att styra har de demokratiska värderingarna bytts ut mot ett vinstintresse ( Crouch 2011,s.92). Dessa grundläggande demokratiska principer som bland annat bygger på en inkluderande och jämlik skola för alla barn kan  då komma i skymundan i konkurrensen om en vinstdrivande verksamhet  ( Crouch 2011,s. 52). Vilket i förlängningen kan leda  till att ”dyra” elever nekas plats, trots att det finns en tydlig urvalsgrund som skolinspektionen har fastställt (Blomqvist 2004). Detta blir en del i den förvanskningsprocess som Crouch tar upp ( Crouch 2011,s. 94). De privat drivna skolorna har inte heller samma skyldighet som kommunerna att ta emot elever och kan på så sätt neka elever att få plats. Många av de mest populära skolorna har kösystem som sträcker sig i flera år. Denna selektion och konkurrens ökar då skillnaderna mellan skolorna och kan förstärka de segregerande krafter som finns i samhället. Crouch skriver om ett maximaldemokratiskt ideal där det demokratiska engagemanget är utbrett. De mäktiga bringas ur balans och den stora massans välstånd definieras av hur väl den allmänna ekonomin är i samhället (Crouch 2011,s.20). I en social stat, som Bauman väljer att kalla välfärdsstaten, skyddas alla medborgare av ett socialt skyddsnät och i det ligger att behålla makten och insynen över dem. I och med en privatisering minskar statens insyn och kontroll samt leder till en konkurrens mellan medborgarna och ett eget individuellt ansvar att se till att lösa socialt skapade problem (Bauman 2012,s.25). Då staten förlorar sin insyn och kontroll kan de också så småningom tappa sin förmåga att sköta saker och ting, de kan till och med förlora sin kunskap om hur vissa verksamheter fungerar (Crouch 2011,s.53).  Den nedmontering av det välfärdssystem vi har idag kan således leda till större klasskillnader och det innebär ett problem för samhället som helhet. ” Klassamhällets återkomst är ett av de allvarligaste symptomen på utvecklingen mot postdemokrati, då företagselitens uppgång sammanfaller med den kreativa demokratins vacklande hälsa.” -(Crouch 2011,s.22). Det postdemokratiska samhället förnekar att det finns några samhällsklasser idag (Crouch 2011,s.63). Vilket varken Crouch eller Bauman håller med om. Crouch definierar till exempel en av den nya tidens klasser som en utbredd och splittrad medelklass (Crouch 2011,s. 67). Dessa intressesvaga medelklassgrupper påstås vara nöjda med det mesta i samhället förutom den offentliga servicens kvalitet och det tolkas som att de vill att den ska privatiseras. Det som lyfts fram och uppmuntras är deras önskemål om ett utvecklande av utbildningen för dem och deras barn. Vilket i dag är det enda sättet för dem att avancera på klasstegen (Crouch 2011,s.69). I det markandsorienterande samhälle som vi lever i ser vi hur inkomstojämlikheten, fattigdomen ökat dramatiskt (Crouch 2011,s.74). Fattigdomen leder även till ett socialt och politiskt utanförskap. En så kallad underklass. Bauman skriver att underklassen inte är en klass med en sammanhållande gemenskap utan en kategori människor som anses ha sig själva att skylla att de hamnat där de nu är (Bauman 2012,s. 172). -”fattiga människor bär sina plågor var för sig”- (Bauman 2012,s. 172).  Dessa människor anses inte bidra med något och ses endast som ett socialt problem då deras fattiga existens endast blir till en fråga om lag och ordning (Bauman 2012,s.9). I en artikel på Skolvarlden.se går att läsa att vinnarna av det fria skolvalet är elever från resursstarka hem medan förlorarna är framförallt barn ifrån stigmatiserade bostadsområden (Larsson 2018).  Denna ojämlikhet som det fria skolvalet innebär drabbar på sätt mest de som redan är utsatta i samhället och Bauman benämner detta  utifrån begreppet Collateral damage- oavsedda civila offer eller skador (Bauman 2012,s.11). När politikerna fattar sina beslut fattar de dem oftast utifrån den genomsnittliga medborgarens perspektiv och tar liten hänsyn till de som faller utanför, det vill säga ”underklassen” och hur de påverkas av de beslut som fattas (Bauman 2012,s.8).  Idag beräknas en stats välmående utifrån medborgarnas genomsnittliga inkomst, hälsa och levnadsstandard. Ett medelvärde säger inte något om den klyfta som råder mellan de rikaste och de fattigaste. En sådan klyfta ses sällan som en indikator på hur pass välmående ett samhälle är. Denna klyfta ses inte heller som ett hot eller som en källa till de problem som drabbar hela samhället (Bauman 2012,s.8-9). Diskussion & Analys I Det sociala landskapet (2008), beskrivs hur skolan genom tiderna har verkat som ett selektionsinstrument. Föräldrarnas egen utbildning och  klassposition i arbetslivet, samt deras attityd till studier påverkar hur väl deras barn tar sig genom skolsystemet (Ahrne, Roman &Franzén 2008). I och med att det fria skolvalet infördes 1992 kan som sagt föräldrarna välja vilken skola de vill att deras barn ska gå på. Detta tänker man kan gynna de barn som föds i de ”mindre populära” områdena men i en artikel vid namn:  The Choice Revolution: Privatization of Swedish Welfare Services in the 1990s, läses det att data visar på att det är föräldrar med höga inkomster och högre utbildning som väljer att ha sina barn i de privata skolorna (Blomqvist 2004).   I Lärarförbundets tidskrift: Pedagogiska magasinet kan man även  läsa om  studier som gjorts om vilka som använder sig av det fria skolvalet och aktivt väljer skola. Slutsatsen av studierna visar på att skolvalet utnyttjas av priviligierade grupper och att det i första hand är för att välja bort skolor som uppfattas som dåliga än att det är ett medvetet letande efter skolor med bra kvalitét (Höglund 2013). Detta överensstämmer med det Crouch lyfter angående medelklassens överdrivna intresse för utbildning som togs upp här ovan. Medelklassen ser valet av skola och utbildning till sina barn som ett sätt (kanske det enda) att klättra på klasstegen (Crouch 2011,s.69).  De barn som blir kvar är i många fall de lågpresterande eleverna som behöver extra resurser, samtidigt som resurserna minskar på de skolor som tappar elever till friskolorna (Blomqvist 2004). I vissa områden har  skolorna svårigheter att få kompetenta lärare till sig vilket i sin tur påverkar kvalitén på utbildningen (Ahrne, Roman &Franzén 2008). De stora företagen som driver många av de friskolor som finns har inte samma skyldighet som den kommunala skolan att tillhandahålla undervisning till alla barn, på så vis kan de välja var de vill bygga/driva sina skolor och startar upp dem i områden med bra socioekonomiska förutsättningar ( Crouch 2011,s.51). I den ena nyhetsartikeln efter den andra kan vi läsa om besparingar inom skolan. Nu senast i Örebro kommun har politikerna gått ut med ett besparingskrav på dryga 100 miljoner. En stor del av besparingen kommer  att göras inom centralt skolstöd . Centralt skolstöds uppdrag är att stötta de elever som är mest utsatta ( Na.se 2019). Detta för mina tankar åter  till Baumans begrepp Collateral damage. De som drabbas av politikernas beslut blir de som befinner sig längst ner på klasshierarkin, de svaga, fattiga och redan utsatta (Bauman 2012,s.11).   Ett systemskifte som var tänkt att förbättra skolan men som nu med facit i hand har inneburit en ökad etnisk och socioekonomisk segregation samt drastiskt ökade resultatskillnader  mellan skolor ( Skolverket.2018). Denna segregation går emot det som står i skollagen att skolan ska vara en sammanhållande kraft i ett demokratiskt samhälle. I skolan ska elever med olika bakgrunder få möjlighet att mötas (Skolverket.2018). Då människor från olika klasser segregeras uppstår också en större främlingsrädsla. De som är främmande uppfattar vi som skrämmande (Bauman 2012,s74). Underklassen får representera vår största skräck. Vi vill inte hamna där, för därifrån finns ingen väg tillbaka. Det som drabbat dem kan drabba oss därför tar vi tar avstånd från dem (Bauman 2012,s. 174). Vår sociala ställning har omdefinierats till en privat angelägenhet i och med att staten mer och mer avsäger sig sina skyddsfunktioner och lämnar oss till marknadens otrygghet och ovisshet (Bauman 2012,s.66). Var man ser efter sig själv. Men staten vill ändå ha kvar makten över medborgarna och för att behålla sin legitimitet använder politikerna istället vår rädsla för det främmande ( Bauman 2012,s. 71).   Medelklassen skyddar sig från kontakt med underklassen, till exempel genom att flytta sina barn till skolor utanför dessa områden. Politikerna spär på bilden av underklassen som farlig och endast ett socialt problem. Deras existens bryts ner  till att endast handla om en fråga om säkerhet, lag och ordning. Sammanfattande och utvärderande slutsats I slutet av 1990-talet började ändå politikerna få upp ögonen för  att decentraliseringen och den nya skolreformen inte fungerade riktigt som man hade tänkt. Regeringen började då återta kontrollen till viss del över skolan. Det tillsattes en skolinspektion, tillkom en ny skollag och läroplan som alla, inklusive de friskolor som startats skulle följa. Idag när de minskade skolresultaten tydligt kan ses och att det föreligger en markant skillnad mellan olika skolor pratas det om resurssatsningar för att öka likvärdigheten i skolan (Skolverket.2018). Att det fria skolvalet på något sätt skulle vidga den klyfta som redan råder mellan de rikaste och fattigaste eller att det skulle drabba de mest utsatta var inget som togs hänsyn till i beslutet att öppna upp skolan för privatisering. Det blev oväntade, oavsedda effekter av detta systemskifte (Bauman 2012,s.10). Så till frågan om varför de svagaste, mest utsatta, de som hamnat utanför systemet inte protesterar. Som inte får det de har rätt till. En likvärdig skola för alla. Varför säger inte föräldrarna till de barn som hamnar utanför ifrån? Enligt Crouch så har människorna i ett postdemokratiskt samhälle tappat förtroendet för politikerna och blivit passiva. De anser att politik är eliternas angelägenhet och det spelar ingen roll vad vi säger eller gör ( Crouch 2011,s.27). En annan bidragande orsak till frånvaron av protester från de som drabbas är underklassens frånvaro av gemenskap och oförmåga att bilda en starkt enad front (Bauman 2012,s.173). En förutsättning för oss att kunna påverka politikerna är att vi förenar oss i rörelser med gemensamma mål, först då kan vi utöva påtryckning och få till förändringar (Crouch 2011,s.122). På sätt för vi oss också närmare ett maximaldemokratiskt ideal. För att återgå till exemplet ovan, där Örebro kommun har gått ut med ett besparingskrav på 100 miljoner och där en stor del av detta skulle tas från extra resurser till de elever som behöver det mest, så har engagerade medborgare i Örebro kommun just gjort det, förenat sig. De har bildat en Facebook-grupp vid namn: Var fan är grädden? Denna grupp anordnade bland annat en manifestation på Stortorget den 27 mars i år i syfte att försöka påverka politikerna i detta ( Ejdeholt 2019).  Plakat med dessa budskap gick att läsa: ” En kommun utan stadig grund…skola, Svajar i vinden, Faller när det blåser!” Och ” Värna våra brobyggare!” Den anstormning med protester som kommit från både lärare, övrig personal samt föräldrar sedan sparkravet kom har fått politikerna att hitintills sänka sparbeloppet till 72 miljoner men gruppen tycker inte det räcker. Men de har ändå kunnat påverka genom sina förenade krafter och engagemang. Gruppen består nu av tusentals medlemmar och växer hela tiden. I en social stat tar vi hand om varandra. Skyddar de utsatta och ser till alla delar i helheten. Om vi inte åtgärdar den svagaste delen, i detta fall de mest utsatta elever med störst behov, om vi inte stödjer dem så påverkar det på sikt hela samhället (Bauman 2012,s.7). När politikernas beslut drabbas oss själva och/eller våra närmaste så blir vi engagerade, precis som exemplet ovan. Men det krävs att det kommer nära tror jag och precis som Crouch skriver: -” Det är lättare att ta sig in i och delta i politiken på lokal nivå. Därför borde alla som kallar sig demokrater sträva efter att stärka lokal-och regionalpolitiken, driva decentraliseringsfrågor samt försvara och utvidga de välfärdstjänster som kommunerna ansvarar för. ”- (Crouch 2011, s. 120). Litteratur-och referenslista Böcker: ·         Ahrne, Göran., Roman, Christine & Franzén, Mats. 2008. ” Det sociala landskapet”. Göteborg: Bokförlaget Korpen. ·         Bauman, Zygmunt. 2012. ”Collateral damage-Social ojämlikhet i en global tidsålder”. Göteborg: Daidalos AB. ·         Crouch, Colin. 2011. ” Postdemokrati”. Göteborg: Daidalos AB. Rapporter: ·         Skolverket. 2018, ”Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor En kvantitativ studie av utvecklingen över tid i slutet av grundskolan”  Rapport 467 : Stockholm: Skolverket.se ·         Svensson,Sten. 2019. ”Systemskiftet-när skolan gick från gemensam till privat.” Rapport/ Arena idé. Webbsidor: ·         Arenagruppen. ”Om arena idé”.  http://arenaide.se/om-oss/ [hämtad 2019-03-30] ·         Nationalencyklopedin, Friskolereformen.http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/sverige/utbildning/fridskolereformen  [hämtad 2019-03-26] ·         Skolvalet.nu, ”Skolvalets historia”. http://skolvalet.nu/skolvalets-historia/ [hämtad 2019-03-25] Tidningsartiklar: ·         Blomqvist, P. 2004, "The Choice Revolution: Privatization of Swedish Welfare Services in the 1990s", Social Policy & Administration, vol. 38, no. 2, pp. 139-155. ·         Ejdeholt,E.2019, “Facebookgruppen "Var fan är grädden" flyttade ut i verkligheten - kräver att politikerna satsar på skolan”, The World news. 27 mars. ·         Höglund,C-M. 2013, ” Fria skolvalet en motor i segregationen”, Pedagogiska magasinet. 30 mars. ·         Lager.K, Grape.L & Gard.E. 2019, ”Öppet brev till Programnämnd barn och utbildning i Örebro kommun: Besparingen drabbar de mest utsatta i skolan!”, Na.se. 11 feb. ·         Larsson.Å.2018, ” Forskarkritik mot fria skolvalet” Skolvärlden.se.  5 feb.