Tankar och observationer om indien

Lite spontant och osammanhängande inlägg, men ville bara dela med mig av lite tankar och observationer här i Indien! Trafiken i Indien är verkligen galen, galen på en helt ny nivå. Det finns inget ”vänta på din tur men va lite bestämd” som i Sverige, nej nej. Indier är sjukt otåliga i trafiken och alla ska först fram, vilket skapar totalkaos i framförallt korsningar. I köer eller trafikstockning försöker bilförare hitta luckor som för mig inte existerar och tränger sig före så fort de kan. Här gör dem faktiskt tvärt emot hur man ska göra i trafiken; blinka dit du ska, det gör inte indier: sakta ner för barn och djur, det gör inte indier: kör inte mot trafiken, det gör indier: tuta inte mer än nödvändigt, det gör indier (med råge!!): öppna inte bildörren när bilen kör, det gör indier: sicksacka inte mellan bilar för att komma fram: det gör indier. Förstår ni varför man blir galen av att sitta i en bil och ha NOLL kontroll????Men att lära en indier att köra enligt våra standarder skulle vara farligare än hur de kör nu, för på något otänkbart sätt får dem trafiken att gå runt och har inte hört om en enda olycka ännu. Men finns en anledning varför trafiken här kallas för ”galen”, för det är den!En annan sak som är ganska påtaglig i det här landet är stirrandet. De (männen i 99% av fallen) glor tills ögonen nästan ploppar ut. Upplevde det ju förra gången i Indien också, blev fruktansvärt trött på det. Vet inte om det är på grund av hårfärg, vit hudfärg, kläder, ansiktsform, men glor gör dem verkligen. Det är väl inte jättemycket turister i Jaipur och speciellt inte i området vi bor i, men man undrar om dem någonsin sett en vit människa förut såsom dem stirrar. Det händer ofta att unga män eller äldre män stannar upp, ibland pekar, glor, vänder sig om när vi gått/åkt förbi för att fortsätta stirra. Det finns dagar när jag inte bryr mig alls, jag ser dem liksom inte eller så gör tittar jag tillbaka och ler. Men andra dagar blir jag helt fruktansvärt jävla trött på det, vill bara gå fram till dem och skrika ”SLUTA GLO DITT ÄCKEL!!”, eller så vill jag slå dem. Istället ignorerar jag (även de unga män som försöker flörta och säger ”heeeello!”) eller så glor jag argt tillbaka. Vissa blir då generade och tittar bort. Andra fortsätter glo helt ogenerat tills jag vänder bort blicken. Är det såhär det är att vara känd vill jag aldrig någonsin bli det, räcker med att spendera tid i Indien hahah. Men nu har jag faktiskt blivit så trött på det att jag säger till, enda sättet för dem att förstå att det inte är okej. När dem frågar om att ta foto säger jag nej, fortsätter dem fråga, försöker ta foto ändå eller ”diskret” tar en selfie med en i bakgrunden blir jag arg och säger till dem. Då blir dem generade. Nyligen gick en man förbi och stirrade på mig och Dani när vi åt, sa bara till honom att gå iväg. En annan glodde så ögonen nästan trillade ur, sa till honom ”kan du sluta stirra, sjukt otrevligt beteende”. Han bad faktiskt om ursäkt. Indiska män är fruktansvärda för att vara ärlig. Men man får säga till och skatta bort det, enda sättet att hantera det. För går man och irriterar sig så kommer man bli tokig hahah.Som ni säkert förstår pratar jag en hel del engelska, i princip 24/7 faktiskt. I början, Filippinerna, stakade jag mig, pratade inte så mycket och det tog tid för mig att översätta svenska till engelska i mitt huvud innan jag vågade säga meningen. Men wow, träning ger resultat haha. Är riktigt stolt över hur bra min engelska är nu, pratar flytande, tänker på engelska och har även drömt på engelska hahh! Har emellanåt problem med svenskan istället, meningsbyggnader och översättningar. Märker ni fel här på bloggen är det därför haha! Jag har alltid pratat engelska med brittisk accent och grammatik, för det är vad vi lärt oss i skolan (plus att jag ÄLSKAR brittiska), men här jag jag ofrivilligt bytt till en australiensk accent haha. Antar att det beror på att här är första gången jag träffat australiensare och deras engelska har fascinerat mig. En annan sak jag vill nämna i det här inlägget är korna. Hahaha alltså, det är så många kor ÖVERALLT. Istället för hundar, som i Sri Lanka, finns det kor. Vart man än kollar ser man dem, mitt på en skolgård, ett övergivet hus, ett tempel, mitt i marknaden, mitt på motorvägen, en hårt trafikerad vägkorsning, ÖVERALLT! För er som inte vet är kor heliga inom hinduismen och de dödas inte. Straffet för att köra på en ko är värre än att köra på och döda ett barn. Helt sjukt. Men heliga som de är kan man ibland undra om man inte ska ta bättre hand om dem och inte låta dem tugga i sig määängder av sopor. Angående skolan så drivs den av pengar  från volontärer och har endast en permanent lärare, Gopi. Pappa skrev något om att det inte är många tjejer på skolan och det är sant. Ofta tvingas flickorna stanna hemma för att ta hand om småsyskon, hjälpa mammorna eller börja jobba tidigt med att typ städa. Men alla kids kommer frivilligt och det är ganska otroligt egentligen när vissa knappt har mat för dagen. Man får lite extra respekt för dem då. Kanske lite negativt inlägg, men jag har verkligen haft det bra här! Nu drar jag vidare till Laos! Puss