Mot sköldisarna

Klockan är 05.00 här och jag sitter på tåget påväg mot Ambalangoda där jag ska jobba med sköldpaddor i en vecka. Lämnade igår elefantprojektet igår och det kändes helt okej faktiskt. Det är ett jättefint projekt men jag har känt att det inte till 100% är vad jag är mest intresserad av. Men är jätteglad att jag valde att åka tillbak till projektet, även om det bara var för 3 dagar så fick jag liksom ändå ett avslut! Igår morse tog jag och en italiensk tjej, Rebecca, buss till Kandy. Det va nog den värsta bussresan jag kommer göra i mitt liv. Har blivit sjuk så jag hade feber, svettades och frös om vartannat, var så trött att jag nästan svimmade, hade ont i hela kroppen men främst i ryggen. Som grädde som moset var jag illamående vilket inte är så lyckat när du sk sitta 4 timmar i en fullpackad buss som snabbt skumpar fram på miljontals serpentinvägar. Tack gode gud för Ipren säger jag bara! När jag kom hit från Maldiverna lyckades jag timea så att jag kunde följa med på eftermiddagens elefantobservation (eleobs). I torsdags åkte jag och några andra volontärer till nationalparken för safari. Det ingick i projektet! I början såg vi typ ingenting men tillslut fick vi syn på ett tjugotal elefanter som vi dessutom kom ganska nära! Vi försökte identifiera dem och studera beteende med tyvärr gick dem in i skogen. Vi fortsatte köra runt, såg bland annat påfåglar som dansar för parning, örnar, hjortar mm. Plötsligt ropar en kille "WILD CAT!". Då är det en jungle cat i gräset bara några meter ifrån oss. Dem är vanligtvis ganska skygga men den här verkade inte bry sig. Såååå coolt!! Fick mig att sakna min egen tjock katt hemma haha!I fredags var min sista dag på projektet och på förmiddagen skulle vi analysera dung i en skogsdunge. Men då vi såg minutfärska fotspår från elefanter och avrivet gräs bestämde vi oss för att åka till the tank (sjön). Där fanns inte mycket bajs, men vi såg två elefanttjurar som vi underhöll oss med. På eftermiddagens eleobs såg vi typ 25 ELEFANTER!! Dem var alla så nära, korsade vägen både framför och bakom oss utan att attackera. Dem radade upp sig på vägen och kollade på oss, verkade vilja bli fotade haha!! Var så glad att jag fick avsluta mitt projekt på det sättet!! Vad jag kommer sakna med projektet är dels miljön där, så himla vackert. En sån view du kan se 55 gånger men fortfarande tycka det är sjukt vackert! Kommer även sakna personalen där, främst Rashika som är ansvarig för volontärerna. Hon är en så fin människa, så vacker och klok! Men är glad att jag är påväg till kusten, få känna den salta luften och förhoppningsvis få lite sol. Tror det kan vara bra för min sjuka kropp. Och på grund av att jag är sjuk blir det tyvärr inget vilt firande för mig ikväll, mitt mål är iallafall att vara uppe till tolvslaget. Och snart ska jag äntligen få träffa min älskade mamma igen! Längtar så efter att få krama om henne!! Önskar er alla ett riktigt gott nytt år och skickar en kram till er! ❤️❤️ En mindre bra selfie med Rashika, i Wasgumwa National Park Jag och Rebecca på bussen