Livet på havet och dödliga ödlor

Wow den där båtresan var bland det bästa jag gjort i mitt liv. Vi var 27 personer, varav hälften var holländare, och båten va en söt båt med ”soldäck” i fram, sovplatser både på övre och undre däck. På undre däcken fanns även toaletter, kök och ”matsal”. Det hela va väldigt enkelt. Vi seglade från hamn i onsdags (23e), stannade och snorklade på en ö med otroligt klart vatten och vackert rev. Därefter satt vi allihopa på båtens tak och kollade på solnedgången medan vi körde vidare på havet. Satt uppe ett tag och pratade med några stycken, bland annat ett svenskt par från Stockholm. Sen blev det sängdags och därmed första natten på en båt. Vi sov på madrasser med kudde och tunn filt och tak över. Sov ganska bra förutom att det blåste en del. Vaknade runt 6, satte mig i fören med några andra och kollade på en vacker soluppgång. Efter frukost tog vi båt till närmaste ön och besökte Moyo Waterfall. Det va fint men inget speciellt. Därefter påbörjade vi dagens långa segling på 18 timmar ungefär. Vi spenderade dagen på däck, med att sola och sova en del. Stannade för att bada två gånger och medans vi seglade såg vi även en grupp delfiner som simmade runt och under vår båt i kanske 5 min. Sååå coolt att få se delfiner igen! Den kvällen satt vi alla på båten och såg hur solen gick ner, som ett brinnande klot, i havet. Det va riktigt häftigt!! När det blivit helt mörkt kom all miljontals stjärnor fram och jag fick se vintergatan tydligt för en av de första gångerna i mitt liv. Det är verkligen något magiskt att sitta på en båt som guppar fram på havet, bara stirra upp mot himlen och lyssna på skön musik. Den natten va ganska läskig, för vi körde hela natten och vågorna va galna. Rullade fram och tillbaka, ville typ grabba tag i något. Blev lite smått sjösjuk också, men lyckades somna innan det blev värre. Killen bredvid mig hade lyckats sova igenom det hela hhhaa. Vi började dagen med en enkel vandring (otränade Linn dog nästan) på Gili Laba upp till en viewpoint. Man ser verkligen hur blått havet är när man kommer upp på höjd. Verkligen fint! Vi åkte vidare till Pink Beach där sanden faktiskt va rosa på grund av korallerna i vattnet som brutits ner och bildat sanden. Det va otroligt vackra koraller där men stranden va bara en strand. Därefter satte vi ankar i en bay ganska nära Pink Beach. Vi kollade solnedgången, åt middag och började dricks litegrann. Vi satt allihop i en ring på däck och körde dricklekar under stjärnorna, så himla roligt! Sen började vi dansa en del och vår båt blev känd som partybåten och vi hade några som simmade till vår båt för att joina festen hahah!! Sedan sa Dan,en brittisk kille, till mig att man nu kunde se plankton i vattnet. Har beröttat om denna plankton då jag gjorde nattdyk i Filippinerna. Rör man i vattnet lyset dem upp som små gröna pluppar. Vi hoppade i det becksvarta vattnet (väldigt modigt av dig Linn) (och ni kan vara lugna, jag va helt nykter) och simmade runt ett tag. Ellie, Dans flickvän joinade oss och vi simmade runt i kanske en timme och bara sprattlade runt i vattnet. Det va verkligen magiskt. Tänk att det är helt becksvart och du ser absolut ingenting. Men så rör du på benen i vattnet och det är som om tusentals gröna stjärnorna lyser upp. Kan inte förklara hur häftigt det va. Att vi dessutom hade den mest magiska stjärnhimlen jag någonsin sett gjorde inte upplevelsen värre. WOW ALLTSÅ! Ville aldrig upp från vattnet! Morgonen därpå anlände vi till Rinca, en av två (tror jag) öar där komodoödlorna finns. Vi gick iland och redan vid kontoret såg vi kanske 10 ödlor. De va faktiskt mindre än jag föreställt (dock hade jag föreställt mig dem som EMORMA) men fortfarande väldigt stora. Deras saliv är otroligt giftigt och har läst historier om folk som blivit bitna och tvingats amputera arm eller ben. Vet hur farliga dem är ovh har sett dokumentärer hur de jagar, men det va svårt att inse att dessa sovande, lata bjässar kunde döda en. De såg mest lite söta och trötta ut hahah. Men vi höll oss på behörigt avstånd och våra tre rangers skyddade oss. Vi gjorde den lång vandringen på ön, som för övrigt är det absolut kortaste långa vandringen jag gjort haha. Det tog kanske 30 min att gå runt, vi såg tyvärr inga fler ödlor men fick se en fantastisk utsikt. Vi seglade vidare till en ö (som jag glömt namnet på), hoppade från båten, snorklade, chillade på stranden och solade på båten innan vi körde vidare till hamnen i Labuan Bajo, Flores. Alla skildes åt men vi möttes faktiskt upp allihopa för att ta en (eller flera) drink på kvällen. Riktigt härligt och roligt gäng! BÄSTA BÅTEN! Efter båten hängde jag med Ellie och Dan innan de åkte vidare. Vi chillade mest och åt en massa god mat. Imorgon ska jag på liveabroad, det är en våt man bor på (liknande vad jag nyss gjort) och så dyker man!! Är så taggad!! Och nu har jag en vecka kvar, 7 dagar av 223 kvar. Det känns det helt och alla möjliga känslor har verkligen rusat genom mig. Har känt en enorm längtan efter att komma hem, extrem ångest, börjat gråta på tanken av att lämna detta ställe, börjat gråta vid tanken på att jag äntligen ska få krama om min familj och vänner igen, beslutsamhet att komma tillbaka. Känslokarusell verkligen. Är typ lite rädd för att komma hem för jag har fått en sån romantiserad bild av Sverige och hur allt kommer vara när jag är tillbaka, men vet innerst inne att det inte kommer stämma. Men det ska bli skönt att komma tillbaka till allt igen och inser att jag verkligen uppskattar de små sakerna mer nu, som att faktiskt slänga toalettpappret i toaletten, sopsortering, inte känns lukten av torkad saltad fisk överallt, lite svenskt trafikvett, inte vakna av att tuppen börja gala eller av morgonbönen i högtalare kl 04.00, att ha vänner som faktiskt stannar kvar (iallafall inom behörigt avstånd). Livet kommer inte va lika intressant som det har varit de senaste 7,5 månaderna, men nya saker och människor varje dag, men nog fan kommer det va jävligt bra ändå. Massa kramisar