Linn: människa eller gibbon?

Oj, vilken present det här va alltså. TAAACK ÄLSKADE MAMMA OCH PAPPA! Så fantastiskt jag haft det!!Det hela började med en hemsk bussresa upp till Huay Xai där 5 locals kräktes konstant i 6 timmar i en minivan i kombo med en galen chaufför (värre än bussförarna i Sri Lanka Hahha). Men jag kom fram, checkade in på kontoret och chillade på mitt hostel för resten av dagen. Klockan 8 den 21e befann jag mig och många andra på kontoret för en video om gibbon experience och säkerhetsgenomgång. Låste in min stora ryggsäck (SÅÅÅ SKÖNT) och me min fullpackade dagsryggsäck satte jag mig i bilen som skulle ta oss ut i jungeln. I bilen satt också Norm från Kanada, Dick och Maggie från Holland, Maddie från USA och ett lesbiskt par från Belgien. Vi snackade hela vägen och bestämde att vi ville vara i samma grupp. Vi var totalt 13 st som skulle göra Waterfall-trekk så vi skulle delas in i två grupper. Vi kom fram till en by mitt i skogen och började vandra därifrån. Alltså wow vilken vacker jungel!!!!!! Så grönt och frodigt med friska lukter och ljud. Vi vandrade totalt i 2-3 timmar, stannade för lunch mitt i skogen där vi pratade mer om vad vi gjort tidigare och planer framöver. Berättade om MCP och alla va så intresserade. Looove MCPA och kommer fortsätta rekommendera det till alla jag träffar! ❤️Vi fick selar som vi vandrade med och tillslut kom vi fram till första av många ziplines! Vi flög från höjd till höjd över gröna trädtoppar. Magiskt! Va lite försiktig i början men ju mer vi gjorde det desto modigare blev jag. Tillslut kom vi fram till trähuset och lyssna på detta: enda sättet att ta sig dit är genom zipline, HUR COOLT?!? Det va nästan lite unreal så coolt det va. Det högsta trädet i en dal, och så har dem byggt ett rymligt och stabilt trähus med två våningar. Där fanns en vask, toalett och dusch. Magiskt att duscha med hela skogen framför sig och skog under. Jag, Norm och Maddie tog ett extra varv på ziplinen som gick i skogen runt huset, den här gången utan guide eller ryggsäck. Vi va lyckliga som små barn. Man sover på madrass med täcke och kudde och sen får man som ett tält över sig som fungerar som myggnät och mörkläggning. Det var som när jag va liten och byggde fort med filtar och stolar, men i ett trähus!!! Förstår ni min hype haha? 😄 Det här trähuset är förresten det högsta i hela världen!! Vi fick middag levererat till trähuset och vi spelade kort med våra guider innan vi gick till sängs. Vaknade upp av fåglar som ropar och solen som sken, livet är gött! Åt frukost och därefter stod vi alla vid trähusets ”staket” och kollade på hur apor (inte gibbons tyvärr) hoppade från träd till träd under oss. Sen hörde vi även gibbonapor men längre bort, coolt!! En av våra guider åkte halvvägs ut på ziplinen till huset och tog foto på oss i trähuset (oss ser man inte, men tanken som räknas). Vi påbörjade vår vandring igen, åkte ännu mer zipline och besökte ett vattenfall. Inte mycket för världen men det va skönt att svalka sig i det kalla vattnet. Tyvärr tappade jag mitt armband som jag och mamma köpte i Sri Lanka :( Vi fick lunch vid vattenfallet och sedan kom vi fram till nästa trähus. Inte lika cool som det första men fortfarande förbannat coolt! De flesta av oss tog många extra varv på ziplinen runt huset och jisses vad kul det va! Vi va så högt upp och flög fram på linan så det sög till lite i magen haha! Vi hängde upp och ner, ropade av förtjusning och hade det fantastiskt kul! Vi åt middag, spelade spel och hade det roligt. Sista morgonen begav vi oss tillbaka till den lilla byn där vi startat, fick lunch vid ån och körde tillbaka till Huay Xai. Jag duschade på kontoret och därefter möttes vår grupp upp för att ta en öl (Sprite för mig Hihih) och utbyta kontakter. Kort därefter tog jag och Maddie nattbuss till Luang Prabang (där jag startade i Laos). Trots att vi inte såg några Gibbons har jag haft det otroligt bra. Som jag sagt tidigare älskar jag att vara i jungeln bland höga träd, enorma ormbunkar och ren luft, trots att jag fick x antal spindelnät i ansiktet och några myggbett. Det har varit jobba vandringar med mycket uppför och jag har fått skavsår på hälarna, men jag är såååå nöjd! Förutom att man får bo i trähus och åka zipline så betalar man även för att bevara jungeln, så tack mamma och pappa för att ni stödjer det!  Den amerikanska tjejen, Maddie, ska också till Indonesien samtidigt som jag och vi har samma rutt så vi kanske möts upp där! Kul hur lätt man hittar folk att resa med, även om det är sjukt skönt att resa själv också. Och nu sitter jag på buss till Vang Vieng. Har fått mitt visum till Myanmar godkänt så nu kan jag boka flyg dit så fort jag vet hur länge jag vill stanna i Vang Vieng. Mamma frågade om jag ångrade att jag åkte själv men det är bland det bästa valet jag någonsin gjort! Vilken frihet alltså, att inte behöva kompromissa med någon annan. Det är bara jag som bestämmer! Och min engelska hade aldrig utvecklats som den gjort om jag haft en resekompis och förmodligen inte jag utvecklats i mig själv lika mycket heller. Kan hända att man emellanåt känner sig lite ensam men då får man bara söka upp andra människor. Andra gånger vill man vara ensam och då kan man lätt dra sig undan. Som sagt, bäst beslutet ever! Har nu kommit fram till Vang Vieng mött upp två svenska tjejer och en brittisk kille (som var i andra gruppen på gibbon) och vi har bokat bergsklättring till imon, huuuur kul! Nu ska vi strax gå och käka middag på ett mexikansk ställe, dämpa nachos-cravingsen lite ;) Egenfixat vattensystem med bambu Ser ni trähuset bland all jungel?