Hejdå Maldiverna och hej igen Sri Lanka

Då har jag lämnat paradiset, aka Maldiverna och befinner mig återigen på Sri Lankas mark. Näst sista dagen på Maldiverna åkte jag och Lina till Viligini igen för att dyka. Vi skulle göra shore dive, det vill säga dyka från stranden. När vi kom dit frågade instruktören om vi ville följa med på boat dive (redan sagt nej tidigare eftersom det var för dyrt) men för samma pris som shore dive. Vi svarade direkt JA! DET är en bra deal haha, blir nog det billigaste båtdyket jag någonsin gör! Lina som skulle dyka för första gången fick en teoretisk genomgång och sen fick hon göra några skills i havet. Det var så kul att lyssna på för det påminde mig om när jag tog Open Water och gjorde samma skills (bara några fler). Och Lina var såååå glad efter att ha dykt för första gången!! Vid 2 gav vi oss iväg, det va vi två och två par. Och så dök jag äntligen på Maldiverna! Själva dyket va bra men inte en av mina bästa. Det är definitivt mer koraller i Filippinerna men såg ändå coola saker. Såg bland annat en Napoleon fisk och en eagle ray! Men dyket för övrigt var ganska förvirrande, hade utrustning jag inte riktigt var van vid och tyckte inte han som ledde dyket var så duktig. Men så såg jag Lina komma ovh blev så glad. Hon dök på riktigt för första gången!!!! Vi avslutade dyket och kom upp på båten. Hann knappt få av mig utrustningen innan killarna på båten ropade "MANTA RAY!!". De ropade att vi skulle sätta på oss snorkel och jag stressande som en galning. Att få se en Manta Ray är en stoooor dröm!! Jag var först i vattnet och simmade fort. OCH JAG SÅG DEN. OCH WOOOW SÅ VACKER! Herregud, jag typ skrek av lycka. Den simmade runt lite under oss innan den blev lite skrämd och simmade därifrån. Försökte ta foton men de blev inget bra. Men jag har det i mitt minne! På vägen tillbaka berättade Lina att hon fått ta på en korall och var superglad över det. Blev lite nere och ville förklara varför det på alla sätt var fel. Men ville inte förstöra hennes lycka. Var dock lite besviken på instruktören som lär ut att man inte ska röra något marint liv, men gör det själv. Antar att folk här är så beroende av turister att dem är villiga att förstöra liv, vilket gör mig lite ledsen. I souvernir-affärer säljer dem koraller, snäckor och sjöstjärnor som uppenbart har blivit torkade och dödade. Sa ifrån att det absolut inte var okej och förklarade varför för butiksägarna, men är rädd att jag gjorde minimal skillnad. Så snälla ni, köp aldrig koraller eller snäckor, dem ska vara i havet och inte i era hem. En annan sak som jag tänkt på är att det är så extremt skräpigt här, det hade jag verkligen inte förväntat mig. Det är massvis med plastflaskor, plastpåsar och allt skräp ni kan tänka er både i havet och på land. Antar att det finns en baksida för allt vackert, men det blöder i mitt MCP-hjärta. Vi åt en god middag den kvällen och jag kände mig så nöjd med min lilla resa till Maldiverna. Hade såååå fantastiska dagar men kände mig inte ledsen för att lämna. Hade gärna åkt tillbaka dit någon dag, för det är ju möjligt att resa dit på budget, har vi ju upptäckt!! Så igår åkte jag till flygplatsen (dem andra stannar dagar till), men fick vänts sjukt länge eftersom flyget va 2 timmar försenat. Tillslut landade jag i Colombo och till min stora lycka var mitt visum fortfarande giltigt. Så behöver inte bry mig om visum förrän jag kommer till nästa land, Indien! Då det var kväll hade jag ingen möjlighet att ta mig uppåt i landet samma dag, så jag tog buss tågstationen och sen tuk tuk till mitt hostel. Märker hur mycket det påverkar priset av att vara ensam tjej. Jisses vad dem ökar priset, och dem totalvägrar gå ner. Irriterande, men betalar hellre för mycket för att komma fram i säkerhet. Tanten på hostelet var väldigt hjälpsam och hjälpte mig bestämma tåg till Kandy. Men inatt sov jag fruktansvärt dåligt. Kunde inte somna, låg och vred mig, var orolig att jag skulle missa tåget och det kliade av myggbett. Det var hemskt. Kom iallafall till tågstationen, köpte biljett och hittade rätt spår efter lite hjälp. Hela tåggrejen var en upplevelse. Hela perrongen var full av folk och så fort tåget kom sprang folk på för att få en plast. Lyckades på något sätt på en plats så jag satt där och betraktade hur alla sprang förbi mig. Var helt chockad hahaah! Men absolut värt att få en plats, annars får man stå upp i tre timmar i en fullpackad tågvagn. Så nu sitter jag på tåget påväg till Kandy, ska sen ta buss till Hettipola där jag förhoppningsvis blir upphämtad av mitt projekt haha. Lyssnar på musik och njuter av landskapet utanför tågfönstret. Jag hoppas ni har en helt fantastiskt fortsättning! ❤️❤️