Bye bye Sri Lanka

Nu lämnar jag Sri Lanka efter exakt 60 dagar här. Vilken otrolig upplevelse det varit! Som jag sagt tidigare va jag inte överförtjust i Sri Lanka när jag kom hit, det tog ett tag innan jag charmades. Det va främst i bergen med mamma som jag kände att jag verkligen gillade det här landet. För mig är Sri Lanka lite som en bok som du hört massa gott om och du tycker den verkar bra. Men dem där 50 första sidorna får dig inte riktigt att fastna, men du fortsätter läsa för du vet att boken har potential. Och tillslut kommer den där vändpunkten, när du knappt kan sluta läsa. Sri Lanka är min svårlästa bok som jag gärna läser igen någon dag. Jag har njutit så av min tid här och upplevt så mycket. Har fått arbeta i arbetet för elefanternas fortsatta levnad, har fått ta hand om handikappade sköldpaddor, klappar extremt många hundar (även en del katter), ätit alldeles för mycket ris och curry, sett otroligt vackra vyer, åkt tåg för 10 kr, lärt mig bemästra vågorna på en bräda, sett 140 år gamla skeppsvrak, ätit världens godaste kottu roti, spenderat många dagar på stranden, druckit kokosvatten i mängder, ätit fler passionsfrukter än vad jag någonsin igen kommer göra, haft skitkul med människor jag endast känt i några timmar, blivit både brun och blond! Är otroligt tacksam över vad mina två månader här har lärt mig om mig själv. Vad jag klarar av, var mina gränser går, hur tuff jag kan va i situationer som kräver det osv. Främst är jag glad att min resa genom Sri Lanka har gjort att jag älskar mig själv ännu mer, älskar mina val och hur jag resonerar, älskar hur tuff och modig jag faktiskt är, älskar min attityd till livet, älskar hur jag ser ut och den jag är. Blir lite sentimental när jag tänker på hur mycket jag faktiskt växt som person (det är tydligen ingen kliché att man förändras när man reser själv). Nu väntar några timmar på flygplatsen innan flyget avgår 23.40 ikväll. ÄR SÅ TAGGAD!