Bagan - Templernas huvudstad

Halli hallå alla där hemma! Frida sa att det va lite tomt på bloggen och insåg då att jag faktiskt inte skrivit på ett litet tag nu. Efter Inle Lake tog jag nattbuss till Mandalay (inte en kul resa). Sov inte så mycket och när vi anlände 03.30 va jag supertrött. Delade taxi med några franska som skulle till ett hotell nära mitt hostel. Väl på mitt hostel ringde vi på dörren 20 gånger men ingen öppnade. Taxikillen åkte, jag fortsatte ringa och kände på dörren. Då det va öppet steg jag in och sov faktiskt i receptionen tills någon vaknade och kunde ge mig en bädd. Va extremt trött och omotiverad att göra något den dagen, gick ut för en promenad i två timmar men gick tillbaka och stannade i sängen (med sjuuukt bra wifi). Jag är ju ingen stadsmänniska och Mandalay va inget undantag. Vid solnedgången tog jag moppetaxi till en U Bein Bridge, världens längsta träbro faktiskt. Tror nog absolut det är coolare under regnsäsongen då det är vatten under bron men det va kul att ha sett. Hade en trevlig konversation med en munk medans vi traskade på bron. Dagen efter begav jag mig till Bagan (eller egentligen Nyung She som är en ”del” av Bagan) med en fransk tjej Cindy och Niels från Holland. Vi checkade in på vårt motell och chillade för resten av dagen. 04.45 ringde klockan dagen efter då vi skulle ge oss ut på jakt efter soluppgången. Jag va uppe tidigare än det för hör och häpna, jag va magsjuk. Första gången på 6 månader som jag mått så dåligt att jag måste spy. Har haft småproblem innan som gått över efter en dag men det här va annorlunda. Valde att följa med på morgonen ändå. Så vi hyrde elscooters (YAAAY ropar miljöLinn) och körde ut i mörkret. Chelsea som va i Began en dag tidigare än mig hade tipsat om en plast så dit drog vi. Va lite halvt borta där på taket av templet, men fint va det. Och det va tydligen sista morgonen på luftballong-säsongen, så vi hade verkligen tur! Kunde inte äta någon frukost den morgonen (och ni som känner mig vet att jag for real är sjuk när jag inte vill äta hahah), sov lite och valde sen att möta upp Niels på tempeljakt. I Bagan finns det små tegelstenstempel överallt, vet inte hur många men över 2000 iallafall. Så man åker runt på sin elektriska moppe och besöker tempel i 38 graders värme. Kanske inte det bästa när man är sjuk, kanske ni tänker. Och det har ni helt rätt i. Va nära att svimma vid ett tempel, fick hjälp att sätta mig ner, mådde bättre och åkte vidare till nästa. Där mådde jag så dåligt att jag tvings mig själv att spy (endast vatten då jag inte ätit något). Då valde jag att åka hem. Sov i kanske två timmar och mådde mycket bättre efter det. Åkte ut med Niels vid 5 för att se solnedgång från ett tempel han hade hittat. Kunde äta en soppa på kvällen så det va ju en framgång! Dagen efter igen, dvs igår, åkte vi ännu en gång ut för att se soluppgång. Älskar att det blev som en rutin, åka ut i mörkret för att se solen gå upp ännu en dag! Fortsatte vår tempeljakt hela dagen och på kvällen kollade vi solnedgången. Det va nog en av de topp vackraste jag sett. Vi hade bra platser uppe på taket på samma tempel vi varit på innan. Solen värme otroligt skönt, lite sådär så man svettades bara av att sitta still. Solen försvann bakom moln men kom fram igen vackrare och större än förut. Den va en glödande boll som lyste upp templena och träden framför oss. Ett av dem där ögonblicken man bara vill spara och uppleva igen på repris. Det är fint att leva hörrni! Nu har både Niels och Cindy lämnat för Inle Lake och ikväll tar jag buss till Yangon där jag möter upp Chelsea igen och firar vattenfestivalen! Gillar verkligen Bagan, så vackert med alla urgamla tempel överallt. Men det är lite fel säsong att åka runt hela dagen i och utforska tempel, det är nästan som en öken här så torrt det är! Ska bli skönt att få leka vattenkrig i tre dagar nu då!!! Mår dessutom bättre nu, kan äta men har knappt någon aptit men mår inte dåligt.Massa kramar till er alla!