promenaden till fsk idag gick ju allt annat än smidigt halkade omkull 2 gr Miro som drog w på bobben oj så vi skrattade jag och w. Förutom att hålla sig på benen på det hala väglaget och inte se ut som en knubbsäl så har  en förkyldning etsats sig  fast hos mig halsen gör ont öronen kliar och allmän sjukdomskänsla sedan i torsdags har den härjat och jag hoppas att det vänder och blir bra eller att skiten bryter ut. Är på snubbellinjen till att fungera som människa. Sorligt nog har vi tagit ett tungt beslut att Miro får flytta hem igen till sina ägare då vi inte får till ensamträningen  känns så snopet och jobbigt att på kort tid förlora en hund.  Har mått så bra av att få ha hund igen även om tiden till annat än familj och hund inte exicterat och jag knappt haft något liv sista tiden med vänner osv så här jag mått bra i själen