oktobermånad

I år är det första året som jag inte mår dåligt och har en jobbig känsla av att hösten är här - att oktober snart är här.Oktober har alltid som jag kan minnas varit en jobbigt månad men mycket minnen som har rivits upp.. Men i år efter allt så har jag nu gått vidare med min sorg. Jag har både känt ilska, glädje och sorg i ett - men att man har varit mest ledsen de första åren är ju vanligt, som i sin tur gått in i en "glädjebubbla" för att man försöker minnas de fina stunderna som tröst. De senaste 1,5 året som har varit nu - har jag känt en sån enorm ilska. Mycket för mig själv men också för allt runtomkring och även för min bror. Fast jag älskar han så fruktansvärt mycket, trots att jag inte fick lära känna honom som vuxen. Så hatar jag han för han inte kunna finnas där för mig då. Dock insåg jag för några månader sedan att han finns här fortfarande och det var även han som kunde rädda mig från den mörka platsen som jag har befunnit mig i. Efter alla dessa år av sorg så kunde jag gå vidare efter en period av ilska och hat. Jag menar inte att jag hatar min bror för att han dog, för det var en olycka. Men jag hatar att han försvann. Det har varit skönt att vara arg på honom för det har jag aldrig tillåtit mig själv att vara.Jag har aldrig fått varit arg på min bror - men det fick jag nu och det rädda även mitt liv i slutändan - som i sin tur fick mig att gå vidare.Oktobermånad är ganska mysig ändå och jag vet att brorsan alltid finns med mig i varje steg jag tar, i varje beslut jag tar, i varje jobbig period jag går igenom så finns han där som ingen annan kan.