Kroppen skakar och du får inge luft.

Ligger i sängen, har haft gråten i halsen och panikkänslor hela dagen. Känner att jag börjar få svårt att andas, det blir svårare och svårare och snart måste jag hyperventilera för att få luft, mina tårar rinner snabbt ner för kinderna och jag börjar hosta, det trycker i bröstet, mina händer och fötter sticks och domnar bort (precis som när de har somnat ni vet). Jag kan knappt röra tårna och vill bara just då att allt ska bli bra, att jag blir kvitt denna psykiska ohälsa och kvitt mina panikattacker. Jag ringer akutpsyk och frågar vad jag ska göra, jag har aldrig  haft en sån här grov panikångestattack förut. Hon på andra ändan säger åt mig att bara tänka på andningen inget annat. Jag blir rädd. Mina händer och fötter domnar mer och mer bort och jag får lägga telefonen på mitt bröst och slå på högtalaren för att kunna koncentrera mig. Tänk bara på andningen säger hon åt mig ytligare en gång och jag kommer ihåg att andas. Jag försöker ta djupa andetag och hon hjälper mig, jag hostar och gråter och skakar. Djupa andetag, in genom nästan och ut genom munnen. Men de kommer ingen luft in genom näsan för den är förtäppt av allt snor som har bildats när jag gråter. In genom munnen och ut genom munnen. Hon ber mig att jag ska lägga mig ner men jag ligger redan. I min säng ensam hemma och ingen vet att jag håller på att tappa kontrollen, ingen vet att jag ligger i min säng och för första gången på riktigt verkligen försöker att anstränga mig till andetagen.  Jag lyckas få igång andningen igen och nu i normalt tempo min hyperventelation har börjat försvinna och jag känner hur mina händer och fötter kommer tillbaka.  Jag säger åt henne att jag börjar känna både fötter och händer igen och hon säger "bra det är inte så farlig, koncentrera dig på att andas".  Jag får ett lugnt normalt andningstempo och börjar hosta igen. Hon säger åt mig att gå ut och ta luft men jag orkar inte då. Jag säger åt henne att tack det ska jag göra, sen lägger jag på. 40 minuter senare så har jag fått tillbaka min andning i normalt tempo, 40 minuter tog det för mig att lugna ner mig, 40 minuter av ren panik. När jag väl kunde röra mig så gjorde jag som hon sa och gick ut och tog luft sen var allt bra igen.